måndag 29 september 2014

Arkivet: 2010-09-29 "Konsten att välja rätt väska"

Arkivet är helt enkelt gamla granskningar som jag haft publicerade på andra platser, därav kan visst innehåll och referenser i inläggen verka daterade.


2010-09-29 "Konsten att välja rätt väska"
Nu är hösten i gång på fullaste allvar och det är dags att se över sitt utbud av väskor att matcha till höstens outfits. För den trendkänslige kan det här vara ett svårt och lite lätt ångestframkallande tillfälle men för er har jag lugnande besked. Mitt i djungeln dyker Sergio Ramos upp med tre olika tillämpningar som kan användas som så kallad "Inspo": Sergio har en sällsam förmåga att variera sin stil med minsta precision. På första bilden bevittnar vi hur han försöker dölja att det är tvättdag hemma genom att bära en luxuriös väska. Just denna väska är väldigt spännande på så vis att modellen är svår att definiera. Är det en handväska? axelväska? Är det Paris Hiltons gamla ryggsäck hon bar när hon skulle till skolan i högstadiet? Eller är det en rymlig necessär? Med tanke på Sergios något stressade hållning är det inte ett omöjligt scenario att han blivit ertappad med att komma ut från ett långvarigt toalettbesök, på en (enligt honom) klädmässig sunkdag. I denna attacheliknande lilla handväska ryms allt det nödvändiga för ett sådant besök. Imodium, några servetter, liten sprayflaska, läppglans och ett fickformatsnummer av Cosmopolitan? Den oändliga Louis Vitton-resan fortskrider på bild två. Här skapar Ramos rubriker som hos konservativa människor tar bibliska proportioner när han drar fram den klassiska clutchen. Att Sergio gillar LV är vid det här laget lika självklart som att människor fiser då och då, men även denna förklärlek tycks nu dyka upp i tid och otid. Nog för att Sergio är mån om hur han ser ut även plan, men att springa runt med en LV-clutch verkar inte det rent allmänt något otympligt? Av den krampaktiga omfamningen att döma är Ramos onekligen rädd att förlora sin ögonsten, men på en plan tillsammans med ett varierande men ganska stort antal andra mångmiljonärer kan en sådan oro tyckas vara en ganska onödig psykisk påfrestning att gå in i en träning eller match med. Clutchen hade känns mer motiverad (om ens då) om Sergio var på väg ut mot en av sina vilda partykvällar men sådant är inte fallet. Och att antyda att detta faktiskt skulle vara ett sådant tillfälle, skulle förstås kräva ett helt blogginlägg bara för sig. Det är dock på den tredje bilden Sergio når sitt crescendo. Här förstår vi att det är med en riktigt trendig kille var har och göra med. Sergio lämnar sannerligen ingenting åt slumpen. Åter igen låter han väskan vara det djärva uttrycket i sin outfit (även om denna talar mer för sig själv än den på bild ett) och om vi skulle glömma vilken sport det är Sergio briljerar i så kan vi bara titta på väskan för att bli påminda. Tack och lov! Och om vi skulle glömma att det var nike Ramos var sponsrad av så har han även varit noggran med att hålla väskan på rätt håll så vi ser loggan. Han hjälper då oss med allt, Sergio. En notis som för oss utanför väsktemat, men som är värd att lyfta ändå, är hans hörlur som påminner om en futuristisk telefon från 1960-talet. Vad som kvarstår att se är om Ramos och hans bollkamrater i Real Madrid kan tillfredställs sin big pimp Mourinho efter 0-0-matchen mot Levante. För trots allt - goda prestationer genererar fler Louis Vitton-väskor!

onsdag 24 september 2014

Come as you are.

Idag är det 23 år sedan Nirvanas album Nevermind släpptes och grunge blev, till den framlidne frontmannens förtret, högsta mode. En person som tyck svälja denna trend  är såklart Sergio Ramos.



Och som ni ser så insuper han det i vanlig ordning med hull och hår!
I bild ett har vi jackan och gitarren, han tycks även ha ett fan som sitter och klappar med. Vidare i nästa bild tar han till klassikern lager-på-lager samt mössa och busigt hår.
Ni som följt Ramos en tid är också insatta i hans tidigare frisyr, det omtalade svallet. Svallet vårdade Sergio ömt, och under match drog han in någon form av inpackning som gav en bestående wet look under matchtid, allt åtstramat under ett pannband av stadig resår.

Ni känner igen den som U21-frisyren. Denna frisyr är underlag nog för en granskning som skulle ta ett helt inlägg, om inte två, så vi stegar tillbaka till grungen.
Sergios långhåriga period är en av mina personliga favoriter. Förmodligen för att Sergio med denna frisyr bjöd på stor variation och idérikedom. Något som vi kan se i de två första bilderna där han stylat samma frisyr på två olika sätt.
Men. Där finns alltid ett Men. Minst ett.
Sergio han försöker så intensivt, helhjärtat, och för det ger jag honom cred. Men vad som kunde blivit något bra blev här en dålig korsbefruktning av Creed och Avril Lavigne. Precis som alla som försökt imitera grungen på 2000-talet så faller den här idén helt platt. 
T-shirten sitter för tight, och mössan - don´t get me started. Det här är höjden av desperation. Ramos hade möjligen en hårkris denna dag när han inte fick rätt på rockburret. Förmodligen var en tvättdag runt hörnet, mössorna låg långt ner i korgen och Sergio lämnades med blott ett val kvar - att rota i strumplådan (en lösning vi även såg honom göra i Italien). Kreationen som sitter på hans huvud ser ju ut att sitta så hårt att man får huvudvärk. Emellertid, för en man som är van vid resårband på plan bör en strumpa på huvudet inte vara några större problem?
Som om det inte kunde bli mer tragiskt så undrar jag om Sergio ens lägger ett ackord på gitarren? Vilket leder tankarna vidare till hans levande rekvisita, klappmannen. Tänk er att Sergio står där, med fingrarna löst på strängarna, slamrandes på någon melodi av ett spanskt tributeband till Creed. Vad tänker klappmannen? Gillar han verkligen det? Eller är han döv?
Kanske han bara tänker;
Well, whatever, nevermind.

onsdag 17 september 2014

Ramos kaxiga tatueringar!

När det kommer till att välja permanent utsmyckning gäller det att välja motiv som man kan leva med resten av sitt liv. En som har stenkoll på detta är såklart Sergio.


Att Sergio har en fäbless för WT-tatueringar är ingen nyhet. Hade det inte varit för hans trampstamp hade de här två tagit priset. 
Det borde införas ett kompendium med förbjudna motiv och kroppsdelar. Ett sådant kompendium kan innehålla ansikten, kinesiska tecken, latinska citat, romerska siffror - och bucklor.
Att Sergio är stolt över sina bedrifter är knappast något jag klandrar honom för, frågan är varför där inte fanns någon som kunde förklara för honom att det finns andra sätt att bevara minnen av denna kaliber. Om tatueringar nu var ett måste, så finns där förstås även många olika varianter och tolkningar av något man vill minnas.
De två tatueringarna vi ser i bild skulle kunna passa under sökorden "tattoo baby face fail", för de spelar i samma division!
Än värre är att det inte ens finns en röd tråd mellan motiven. Till höger ser vi en buckla, ackompanjerad av tillhörande datum och skimmer. (Skimret vill jag dock göra en kort anhalt vid - visst är det svart? Sedan när blev den stackars VM-bucklan hårig?!)
Märk väl att tatueringen på vänster ben är helt nygjord, med utsmetad bläck över vad och häl, men datum och skimmer lyser med sin fulla frånvaro. Ett faktum som lämnar mig ytterst perplex och med en känsla av förvirring och tomhet i bröstet.
Som någon slags klen tröst har jag åtminstone fått veta hur Sergio Ramos mys-skor ser ut, ni vet, de där man går runt med hemma när ingen annan ser.

söndag 7 september 2014

Arkivet: 2010-09-07 "Suite up"

Arkivet är helt enkelt gamla granskningar som jag haft publicerade på andra platser, därav kan visst innehåll och referenser i inläggen verka daterade.


 2010-09-07 "Suite up"
Hösten har anlänt och kylan med den. Det är dags att byta ut sommarens lätta och skira garderob mot gedigna, slittåliga material i höstiga färger. Denna årstid är den perfekta årstiden för den som vill se elegant ut utan att behöva bli allt för påbylsad och en människa som vill införliva detta på bästa sätt är vår vän Sergio Ramos: Vi ser här ett tillfälle då Sergio befinner sig på röda mattan (till exakt vad låter jag vara osagt men baserat på texten i bakgrunden någon slags katalog....?) samt ett tillfälle då han är på väg ut i den vilda partynatten för att fira en lagkamrats födelsedag. Som den man med koll han är, så har han till skillnad från Torres, Xavi och Messi åtminstone vett nog att anpassa klädsel efter tillfälle. På röda mattan gör Sergio helt rätt som låter sina mest excentriska attiraljer ligga hemma. Skärpet verkar dock sitta kvar och kränga på samma dysfunktionella plats som alltid. Anmärkningsvärt nog sitter det mesta i övrigt som det ska på denna galaklädnad. Kragen är en eller kanske rentav två knappar för hög och gör att Sergios huvud ser lite kvävt ut, precis som vanligt, och kavajen är ett mycket precist komplement som fullbordar denna Dracula-möter-julbalen-i-Harry-Potter-imitation. Hade det inte varit för att skärmen i bakgrunden avslöjar att galan handlar om någon slags katalog(?) hade jag misstagit det här att vara permiären av Harry Potter y el misterio del príncipe eller La saga crepúsculo: Eclipse. Fantasyfilmer dubbade på spanska huvudsakligen, då vetskapen nått mig att Sergio fortfarande är på en grundläggande utbildningsnivå i tal och skrift av det engelska språket. Men av leendet att döma är Sergio ett potentiellt fan av båda filmserierna. Inför partykvällen verkar dock Sergio, som så många gånger förut, ha drabbats av ett totalt hjärnsläpp. För jag är mycket osäker på om detta är något jag vill synonymisera med att vara uppklädd. Uppstoppad vore en mer lämplig beskrivning. Den här jackan skulle stå pall för en fontalkrock med en långtradare och med sin sovsäcksisolering skulle den överleva istiden. Dess odefinerbara, småglansiga material påminner mig om sjögräs. Som om det inte vore nog ser Ramos ut att någon gång tidigare på dagen ha ätit något mycket dåligt som lett honom till uppkastningarnas faktum och således gett honom en nyans i hyn som går i ton med det resten av det bleka arrangemang som pryder hans lekamen. Men juvelen på denna kreation är trots allt scarfsen. Detta tjocka, slafsiga tygstycke kan inte verka ensamt, men Sergio vet sannerligen hur han ska ge det proportioner nog att snuva mig på alla ord jag har kvar förutom tre: Ursulas förhäxade trädgård (Kolla 1:28 in i det här klippet så förstår ni). En nämnvärd sista detalj är att det i Sergios blick denna afton inte vilar trygg tomhet, utan något fundersamt. Det kan vara hösten, det kan ha med uppkastningen tidigare under dagen att göra, kanske är han på väg mot ett övergångsställe och är osäker på hur han ska ta sig över, eller så är det faktumet att han faktiskt funderar överhuvudtaget som gör honom bekymrad. Stackars Sergio. Man kan bara hoppas att han får en fin säsong i Real Madrid, kanske gör han ett mål eller två, samt att han hans kostläggare ser över planeringen av hans matvanor så han slipper eventuella uppkastningar i framtiden. Sergio Ramos välbefinnande borde vara något alla eftersträvar.