Thug life

Föregående inlägg var något av en brutal slakt av Sergio Ramos. Jag har funderat över det som skrevs och kom fram till att det fortfarande stämmer. Däremot vill jag hjälpa Sergio att återvinna lite coolhet och har grävt fram några bilder som kanske kan ge honom en skjuts i rätt riktning:

Självklart går det att spekulera lite i hur pass bra Sergio axlar thug life-rollen. 

Bild 1. Lil Wayne instruerar honom hur han ska göra posen, Ramos själv ser lika bortkommen ut som när han håller en parfymflaska, eller en penna. Han förstår heller inte varför han ska göra det. 

Bild 2. Här ser vi hur Sergio försöker föra sedan vidare och har dragit in Özil i klaveret. De verkar även ha försökt matcha kläderna i något ying- och yang tema (vad det nu kan betyda, vet de ej) som de antar går i samklang med thug life-posen. Resultatet blir två fåntrattar och en riktigt ful keps.

Bild 3. Lite tid verkar ha passerat och Sergio Ramos verkar nu även ha glömt hur man faktiskt gör posen. 

Nåväl, jag försökte ge honom lite upprättelse men som vanligt när han gör en praktiskt tillämpning blir det bara så fel så fel...

U talkin' to me?!

Många gånger har vi kliat oss u skalpen och undrat hur det står fatt med den mentala hälsan, egentligen. Jag pratar förstås om Sergio Ramos hälsa. Bland all problematik att passera övergångsställen, gå på rätt galatillställningar och hålla i olika föremål har jag nu funnit ett nytt mörker i denna redan så djupa avgrund....

Ni ser rätt. Här sitter alltså Sergio Ramos och pratar med en boll. Av hans ansiktsuttryck verkar han, skrämmande nog, faktiskt få ut något av samtalet.

Nästa parti som skärrar mig med denna bild är såklart själva samtalsämnet. 

"I want to give you some more later."???

Försöker han fälla ett skämt eller har han faktiskt någon form av djupgående kärleksrelation till bollen? Det sistnämnda vore ju faktiskt ganska troligt eller hur? Bara tanken på att han säger meningen med en sensuell ton ger bilden en helt ny innebörd, Är han på en dejt med bollen?

Psykologisk hjälp är en tankegång som tillkommer i mitt huvud, men här dyker en annan teori upp:

Är det ett psykologsamtal han har med bollen. Oräkneligt röda och gula kort senare är det kanske just det han behöver? Å andra sidan är det inte förenligt med samtalsämnet - vad är det han vill ge sin psykolog senare?

Mer förståeligt hade det varit, om den faktiskt var bollen som ville ge Sergio något senare, en hypnos eller uppgift exempelvis. Om det inte vore för att bollen inte ens har en mun. Uteslutningsförmågan leder till att det är Sergio Ramos som talar och det finns bara en fras kvar som kan sammanfatta det hela:

Ridå ner.

Starstrucked

Sergio Ramos är en man som är van vid rampljuset. Av många är han avskydd, men också älskad. Uppmärksamhetens blickar och fotoblixtar är ständigt i hasorna på denne man och han parerar så vant (om än ibland vilset) mellan de kändiskåta journalistparasiterna. I bloggen har han stått i rampljuset så länge nu att man aldrig riktigt funderat över - vem ser Sergio Ramos upp till själv?

Frågan höll mig vaken några nätter.

Efter en del researcharbete fann jag dock svaret:

Sergio Ramos gillar förstås Michael Jackson. En ganska alldaglig och ordinär idol att ha kan tyckas, men inte hann jag långt i det undersökande arbetet förrän jag fick en ny dimension av Sergios idolisering...

...

MJ tycks frambringa en kreativ ådra hos Sergio. Huvudlöst har han kastat sig mellan hyllorna på Panduro för att fixa de rätta tillbehören för detta hobbymåleri. Noggrant, helhjärtat och förnöjt penslar och betraktar han sitt alster med stor beundran. Allt tack vare MJ förstås.

Resultatet? 

Tada!

Inte nog med att MJ har tagit med Sergio ut på nya äventyr, Ramos verkar även ha fått en släng hybris och har signerat sitt schablontryck!

Som om ingen skulle missa att den var hemmagjord. 

stoltheten fullkomligen tindrar och tårar i Sergios ögon. Vi andra drog förstås ett darrigt och nervöst andetag - är Sergio Ramos på väg in i designerbranchen?

Troligtvis inte.

Oavsett verkar hans glädje så total att man inget kan göra, förutom att glädjas med honom. 

Gult är trots allt inte fult.

Passa på.

Man vet aldrig när dagarna på stranden är räknade, så gör som Sergio Ramos och skynda ut!

Snacka om att passa på för övrigt. Han stjäl barns leksaker, trycker ner deras samvete -bokstavligen i sanden - genom att bygga flotta slott och visa sin kunnighet. Det är med iver och kvickhet som det sker. Innan du vet ordet av är sandgrejerna borta, längre bort på playan ser du hur sanden flyger och där bland dynen och alla virvlande korn - där sitter Sergio Ramos.

Nej, men ärligt talat. Det här är (nog) en systerdotter och Sergio visar för henne allt vad Iker lärt honom med pokalerna. Hur man ska hålla saker, lyfta, röra, klappa, stryka - varsamt och noggrant så det blir bra. Jag tror att Sergio har bra hand med barn. Se bara så snäll han ser ut där han sitter, som en ängel.

Dagen då...

... Sergio Ramos glömde att han var uttagen till matchen.