Gott nytt år!

Gott Nytt År önskar Sergio Ramos från samma bildkavalkad som föregående inlägg och fortfarande utan en susning om vad han sysslar med.

En julhälsning

God jul till er alla önskar Sergio Ramos som 1. står där dåligt inklippt framför en hittepågran hållandes i ett konstigt föremål som ingen vet vad man ska ha det till.

2. Stått för nära en faktisk gran och blivit alldeles svedd i ansiktet, stackarn.

Var rädd om era nära, kära och er själva.

Bloggen tar en liten paus över julhelgerna, både Sergio Ramos och jag behöver ledigt.

Vi syns åter när det nya året är inringt. Håll utkik.

The dark side...

Idag har Star Wars - the force awakens premiär men även utanför bioduken får vi uppleva en sammanstrålning av olika effekter när vi får följa med på Sergio Ramos alldeles egna tolkning av ett rymdäventyr...

Ni kanske undrar hur långsökt man får bli, men jag kan garantera er att det här inte är särskilt komplicerat. Kombinationen av sammetskavaj, glansigt denim-material och en slafsig (men obligatorisk) scarfs är inget annat än ett hav av omotiverade rymdskepp a´la the attack of the clones som lämnar en lika obekväm som en av Hayden Christensens sensuella miner.

Djärvt nog skulle jag vilja påstå att kavajen, i rätt sammanhang, faktiskt skulle kunna fungera - eller rent av vara riktigt snygg! Däremot faller det platt tillsammans med dessa tidlöst fula jeans. Perioder har gått när detta glansiga tyg varit populärt och varje gång det gjort entré har jag lämnats lika bekymrad. Varför skulle man vilja köpa ett par byxor för mycket pengar som såg permanent skitiga ut och som aldrig kan tvättas till ett rent intryck?
Vad som emellertid sätter spiken i kistan med denna outfit är den fördömda scarfen. Vanligtvis är rosa en färg jag uppskattar att se på Sergio, men inte idag. Alla tankar om färgklickar och "edge" fullständigt utplånas när en scarf ser ut som en gammal dammig köttslamsa som knapphändigt sitter ihop då den nyss passerat köttkvarnen. Vegetarianen bakom bloggen trillar baklänges och det är till och med så håret känns fint och välfriserat i jämförelse med detta rosa snedsteg som inte tycks ha någon annan funktion än att förstärka Sergios vinterbleka hy.

Med det sagt hoppas jag att den nya Star Wars-serien är bättre än de förra tre samt att dagens kombination av kläder på Sergio är något som verkligen tillhör a long time ago in a galaxy far far away...

The Pet.

För att skydda sig mot vinterrusket kan det vara en god idé att investera i ett gediget vinterplagg som håller dig varm...

Eller så gör du som Sergio Ramos - införskaffar ett helt djur! Ett tappert försök har han gjort idag, Sergio, han har lyckats matcha sina kläder - något inte så svårt nu när frugan bytt ut allt i garderoben mot grey on grey (det bruna ekipaget på hennes lekamen är dock högt tvivelaktigt). Detta djärva drag från Pilars sida har förstås lämnat Sergio något vilsen. Några djärva försök har gjorts till att förhandla in en extra krydda i utstyrseln, en kombination av randigt och rutigt exempelvis eller någonting rosa. Nej, ingenting tycks ha fungerat och Pilar har ståndaktigt samt mycket tålmodigt försvarat Sergios nya garderob. Panikartat har Sergio flytt från hemmet, grubblandes över alla borttappade färger för att sedan övergå till grubblande om vad som det kan ha grubblats om från första början. Just när den gråa nyansen av tomhet sakta började ta över Sergios själ fick han syn på det. Ett roadkill. Sergio lär därefter ha fyllts av idélampor som tänts ackompanjerat med ett pling, tittat sig snabbt omkring och roffat åt sig av bytet. I ett krisläge som det här har art och ras inte varit väsentligt. Förmodligen är det en svindyr Maine Coon eller en sällsynt varg som slingrar sig där kring Sergios hals. Jag skulle önska att han var med medveten om vad det är för djur som får sätta livet till för att han ska ha sitt grädde på moset men inser att detta är orimligt höga krav att ställa på vår käre vän.

Att skapa god stämning.

Att vara fotbollsstjärna är ett hårt liv. Lönen är knaper, man måste gå på tillställningar, bli bjuden på mat och sponsorer. Den stora baksidan med detta liv verkar emellertid vara att man på köpet får fans. 

I Sergio Ramos fall, jättemånga fans.

Det kan tyckas svårt, likt en ädel konst eller minutiös balans, att hänge sig för mycket åt fansen men samtidigt behålla stilen. På bilden nedan ser vi en lösning som är högst tvivelaktig. Iskallt passerar Sergio de skrikande fansen, han ignorerar de pennor och papper som de håller i högsta hugg. Utan att en titta åt deras håll sträcker han ut sin hand på måfå och ger något saligt fan en så kallad "död fisk" till handslag. Jag skulle vilja använda ordet 'skärpning' med ett utropstecken efter, men sedan - vad gör man inte för att bibehålla stilen?