Faster, Harder, Ramos

Att Sergio Ramos är en man som vågar sticka ut och testa nytt är fakta som står ristat i sten.
Bara se detta påfund:

 

Det här övergår alla förstånd.
Då rykten nådde mitt öra att Sergio lyssnar på Bryan Adams om kvällarna tyckte jag det var för bra för att vara sant, men jag fruktar att detta tilltag kan vara en ren lögn. Den annars så (klädmässigt) minutiöst planerade Ramos har här gjort en resa i full fart bak till 1990-talet. Och nöjd verkar han vara.
Teorier uppstår om vilken förebild som legat till grund för detta otyg. jag grävde fram några exemplar:

                                F.v: Nick Carter, Justin Timberlake, H.P Baxxter - Eller ännu värre...

Aaron Carter.

Det finns dock två saker som är ännu värre än att Sergio har brutalblekt sitt hår och det är
1. att han inte gjort det till en ordentlig nyans utan samma gula svall med hint av kiss som de andra.
2. att han, som ovan nämnt, verkar så oförskämt glad över det hela.
Jag tackar min drömfångare för att ha förskonats från innerliga bilder på Sergio i gult hår och guldiga byxor av diffust presenningstyg. Glad och stolt, som alltid.
Innan vi hinner hoppa överbord och skutan sjunker kan det vara relevant att återkoppla till bild 1. Den här skiljer sig från de andra på så vis att Sergio ser lite bekymrad ut. Som vanligt när han lägger fram denna min, kan vi omöjligt veta vad för allehanda enkelheter han tänker på. Exempelvis: Där längre fram på parkeringen står några låga buskar och Sergio har redan glömt hur han tog sig förbi när han skulle lämna bilen, och nu vet han inte hur han ska ta sig tillbaka dit. Kanske han har glömt hur bilen såg ut. Eller rentav att han inte tog den, utan promenerade? Han kanske har nackspärr från allt vinkande på bild 3. Eller så funderar han, som alla vi andra, på om han har stängt av spisplattan.
Ett förslag är emellertid, att Sergio funderar över vad han gjort med håret.
Någonstans tog han, eller någon i hans omgivning, förnuftet till fånga för ty detta är en hårfärg som inte längre pryder Sergio Ramos korta svall.
Det tackar vi faktiskt för.

Arkivet: 2010-06-18 "Who let the dogs out?"

Arkivet är helt enkelt gamla granskningar som jag haft publicerade på andra platser, därav kan visst innehåll och referenser i inläggen verka daterade.


2010-06-18 "Who let the dogs out?"
Sergio Ramos är en av mina absoluta favoritspelare, särskilt i landslaget där jag nås av upplevelsen att han kommer till sin absoluta rätt. Men även utanför plan är det här en profil som ligger mig varmt om hjärtat. Se bara här...
Slår man upp ordet "Pimp" i ordboken lär där finnas en bild på Sergio Ramos, utan vidare förklaring. Här skulle jag vilja skriva "har han sett sig själv i spegeln eller?" men det är just detta jag fruktar att han gjort, och det kanske en stund för länge. Just dessa två outfits är personliga favoriter och jag har i ärlighetens namn svårt att utse vilken som är värst. Det är båda unika på så olika vis. På den övre bilden finner vi, eller vad som snarare boxar oss i ögonen, de gröna byxorna samt sandaler som självaste Jesus hade förkastat. På den nedre bilden har vi å andra sidan den lilla knuten, den uppknäppta, uppkavlade skjortan. Och halsbandet. Halsbandet är denna outfits absoluta klimax. Icke att förglömma är den instoppade skjortan och skärp, ett snitt som verkar vara en av Sergios favoriter. Det enda som fattas nu är att han bär byxorna från ovanbilden tillsammans med skjortan på bilden nedan. Eller varför inte sandalerna och halsbandet? De ser nästan ut att höra ihop. Det hade varit som julafton för mig. Ni förstår ju själva, att vi här handskas med en helt komplett ung man som befinner sig i sina bästa dagar. Sergio Ramos är förstås omöjlig att tycka illa om, tro mig när jag säger att det är en mycket poetisk hatkärlek jag hyser för honom. Fulsnyggare kille får man leta efter, och det riktigt länge.

The boy of summer

Att Spanien inte gick vidare från gruppspel är en skräll som pressen inte kunnat få nog att älta om. Därför lägger vi det åt sidan här. Sergio måste nu åka hem, men han ska icke trösta. Sommarn har klivit från farstun in i vardagsrummet och nu är det beach 2014 som gäller!

En tradition som Sergio tagit vara på i många år, så vi gör ett nedslag i de här gamla favoriterna:

Tidigt i Juni, eller möjligen på en vintersemester i något varmt land av Sergios skira hud att ana, vandrar han med rak och stolt rygg ut i poolområdet. Mojiton vilar stadigt i hand, att döma av de två bilderna, hela eftermiddagen. Frågan är om de inte har hängt med sedan långt före Sergio ens gjorde entré vid poolen? Jag försöker samla ihop pusselbitarna bakom dessa badbyxor. 

Den skira huden kanske inte har med solbrännan att göra utan de dagsgamla, men alldeles för många, mojito-fyllorna. Den ansträngda blicken på bild 1 kan vara ett tecken på viss bakfylla i kombination med ansträngning (vi vet nog alla vad denna dödliga kombination kan leda till). Visst är det så! Rimligtvis så är den valda orten för Sergios semester väldigt exklusiv, kanske där ligger ett hav i närheten som är fullproppat med lyxyachter och segelbåtar. Kanske det var under en dimmig mojitokväll som Sergio kände vind i segel och kapade en presenning på just en av de här båtarna? 

Tyget ser ut att vara så tungt att Sergio sjunker till botten om han hoppar i plurret med dem, nej det här är ett slitstarkt material som är anpassat efter rejäla doningar (det kan dock finnas en viss risk att vår vän ser sig själv som en rejäl doning). Och när vi tänker efter, vilar det inte en känsla av "thug life" i Sergios anlete på bild två? Han är nöjd här, betydligt mer än på bild ett. Brännan har övergått i en brun ton, några drinkar är sänkta, en tjusig dam vid sin sida OCH presenningsbyxor i guld? Livet leker.

Det blir definitivt inget VM-guld för Sergio i år, men vem behöver egentligen det när man har guldbyxor?

Sergio Ramos är helt enkelt en pojke i guldförpackning.