God Jul!

Bloggen och framförallt Sergio Ramos önskar er alla en riktigt god jul och ett gott nytt år!

Bloggen tar en liten, välförtjänt semester men är tillbaka efter årsskiftet igen. Vi ses 2015!

Vad ska du ha på dig under storhelgerna?

Så här i juletider är det många som har mycket att tänka på. Människor ska bjudas, paketer ska köpas och slås in. Mat ska införskaffas samt förberedas, dukning, tomtefar, nubbar och allehanda kaos.
Känner du också att du inte har tid att fundera över vad du ska ha på dig under jul och nyår? Du kan från och med nu andas ut, för lägligt nog har Sergio Ramos plockat fram två alternativ som du kan ha glädje av.

Idag handskas vi helt klart med två mycket intressanta utstyrslar. Sergio Ramos verkar på senare tid nämligen utvecklat en fäbless för skjortor med annorlunda mönster.

På bild 1 siktar vi en ljus skjorta med en lätt nyans av rosa, detta informerar oss om att Sergio fortfarande vurmar för denna ädla färg. En annan av Sergios favoriter verkar vara att ha kläder med hårt åtstramade kragar? Det här är ju sannerligen inte första gången vi ser hon klädd i något sådant!

Ackompanjerar till denna skjorta gör en väst i vad som ser ut att vara stickat material. Västens snitt har faktiskt inte varit helt omodern under året, men det förvånar mig att Sergio understår sig med att köpa kläder av H&M-kvalitet. Västen har även en volang nedtill som får mig att undra om den dock är så ny som den kan verka. Det kan ju också vara så att Sergio har rotat i svärmors garderob och snuvat åt sig denna skapelse under någon släkt middag.

Kronan på verket i den här utstyrseln är dock mönstret på skjortan...   

Vad vi ser är inget mindre än en korsbefruktning av ett lejon och en leopard! Ett verkligen djärvt och helt nytt drag från Sergios sida.

När vi sedan blickar vidare till bild 2 kan vi också se att Sergio faktiskt använt det här alternativet vid en faktisk högtid. Och när jag tittar på den här skjortan vet jag inte om jag ska bli fascinerad eller arg. Under högtider ska man vara snäll och behandla alla med mycket värme och kärlek. Annat lär det barn som Sergio stulit den här skjortan av känna. För den måste tillhöra ett barn? Mönstret är ju för tusan olika slags dinosaurier?! Samlade, på en och samma skjorta med matchande savannfärger och blad! Situationen förvärras svårt av att Sergio dessutom bär detta spektakel på vad som tycks vara självaste nyårsafton! Snacka om att ha fått allt om bakfoten när man firar in framtiden med att bära motiv av sedan länge utdöda arter. Det är nästan lite makabert.
Jag tänker på det stackars barnet som fått julen förstörd. Det lilla livet hade äntligen fått sin älskade dinoskjorta med Lillefot och hans vänner på, men sitter nu och storgråter på sängen över sin försvunna skatt.
Man kan bara hoppas att Sergio tar sitt förnuft till fånga och returnerar denna skjorta som är något spanskt barns lilla skatt.

Julklappstips 2014

Har du, precis som jag, svårt att hitta presenter till nära och kära i år?
Här nedan följer några tips på hommage man kan tänkas vilja pryda sitt hem med:

Vackrare prydnader får man leta efter. Jag skulle utan tvekan - och helt oironiskt - vilja ha dem alla i mitt hem. Dock vurmar mitt hjärta mest för den nedersta prydnaden då jag tycker att man på ett exceptionellt vis fångat Sergios tomma ansiktsuttryck.

Make a wish

Så blev det December och julstöket är i full gång. Det är dags att spika julplanerna och ta reda på vad nära och kära önskar sig.

En annan som önskar friskt är såklart Sergio Ramos.

Här Ser vi Sergio i en dåligt utförd Aladdin-miljö. Okej, omgivningen kan väl påminna om något hämtat ur denna Disney-variant, men det enda som egentligen ger oss en direkt koppling är den magiska lampan.

Den här skjortan platsar möjligen i ett avsnitt av Miami Vice uder 80-talets glansdagar. Kavajen måste vara något spanskt påhitt där brodyren är ett tamt försök att få den att verka orientalisk. Den här bloggen handlar ju inte om kvinnan bredvid, men jag har svårt att låta henne passera fritt i detta sammanhang. För visst känns det föga troligt att en sådan klänning var populär runt 900 e. Kr. Snarare år 1999 e:kr. Eller något nära angränsande år.

Dålig tolkning eller ej, så lever Sergio sig in i denna värld med högsta trovärdighet. För honom är inte Anden en i efterhand inklistrad man. Vi ser, att Sergio Ramos ser. Han ser Anden och för honom är den obeskrivligt verklig. Det fullkomligen glittrar i Sergios ögon och vi kan se hur han febrilt önskar sig något fint i gåva.

Självklart hoppas jag att han får det han så ivrigt önskar efter, Sergio. Det förtjänar han, alltid.

En nyans av brunt.

Vinterrusket står i fartsun, och vet ni vem som trotsar detta faktum?

Visst ser ni rätt, det är Sergio Ramos!

Kylan har bitit hårt på vår sydeuropeiska vän, vilket har fått honom att dra på sig det tunga artilleriet. Sällskapet har en betydligt nättare utstyrsel i form av tvåknappskavaj, lilla linnet och hårsvallet flygandes fritt. Men inte Sergio. Han fryser så illa att han tvingats dra upp hättan och dragkedjan hela vägen. 

Det är just denna jacka vi ska fokusera vårt stilsinne på idag.

Likt pansar ser den ut att täcka varenda uns av Sergios överkropp utom just ansiktet (det kan vara bra att se var man går, tänkte Sergios sällskap och såg till att åtminstone ansiktet inte var täckt), och gudarna ska veta - den här jackan är inte vacker.

Färgen och  glansigheten för tankarna till en valfri bajamaja på Wacken Open Air 2005. Tyskarna hade en tendens att efterlämna sin spillning precis överallt, och nu har det fått en revival i Sergio Ramos jacka.

Vem sjutton tar på sig en bajsbrun jacka helt frivilligt?

Dessutom är det ingen normal färg, utan det krävs ett intag av något som är många dagar för gammalt eller en McFeast för mycket från donken för att skapa denna färg på sin spillning. Eller några dagar på musikfestival med inkluderad camping.

Jag känner att jag behöver revidera det jag skrev om att jackan liknar pansar:

Likt en stor hästskit ser den ut att täcka varenda uns av Sergios överkropp utom just ansiktet - och tur är väl det?!

Trots tunga motsättningar så som extrem kyla och bajs, så överlevde Sergio onekligen denna hårda vinter. Kanske han också tänkte att extrema situationer kräver extremt agerande, vilket också kan förklara varför vi inte sett skymten av den här jackan varken före eller efter att bilderna ovan togs. 

Tack och lov.

Let the average man be divine?

Ring ring! Dr. Denim ringde och ville ha sina kläder tillbaka.

På senare tid tycks Sergio utvecklat en fäbless för jeans. Inte lite jeans, utan i alla nyanser och alla lager som kan tyckas vara möjligt.

Vi ser här ovan två olika sammanhang där Sergio valt det säkra före det osäkra och rotat fram just denim.

På första bilden hittar vi Ramos på ännu ett av alla event han går på. Den här gången ser det ut att vara spelrelaterat. Här slås jag av frågeställningen om Sergio Ramos kan vara en gamer? Jag menar, titta på det där leendet! Inte en tand i hela överkäken tycks ha undsluppit att hamna på bild tack vare detta hjärtliga hästagarv. Följdfrågor som uppstår är: Vad spelar Sergio för spel? Vilken är hans favoritgenre? Hur ofta spelar han? 

Sedan har vi kläderna. När Sergio ska på spelkvonvent föredrar han att slå på stort genom att klä sig i en...två...TRE olika nyanser av blått. På ett djärvt vis har han kombinerat en hel och ren jeansjacka med några stackars paltor till byxor som mest ser smutsiga och slitna ut. Vad Sergios motiv till att bära dessa jeans var är ännu oklart, men kanske är det hans turbyxor? Varje gång Sergio vinner ett spel eller gör en lyckad runda på ett LAN, så nog är det de här byxorna som sitter på? Inte omöjligt.

Smutsiga byxor eller ej, på bild två bevittnar vi en desto större kris.

Skjortan kan förvisso gå hem, men byxorna? Eller är det ens byxor? Om det Sergio bar på nedre delan av sin lekamen i bild ett var paltor - vad är då det här?

Det ser ut som ännu ett resultat av Sergios sykurser. Här har stackarn sytt fel så många gånger att tyget till slut var bortom räddning. Syslöjdsfröken fick rycka in och hjälpa honom färdigställa byxorna men tack vare Sergios tramp i klaver efter klaver visade det sig vara en svår uppgift att anta. Förutom den dåliga passformen kan vi ju också se att knäppningen är helt sned. Nu kommer ni säkert med allehanda "naturliga" teorier kring att det är en utbuktning, men det stämmer inte. Det här är en felkonstruktion. 

Vad som dock är älskvärt är förstås att Sergio inte låter arbetet vara ogjort, utan bär sina byxor med oklanderlig stolthet!

Golfdrömmen som blev sann.

För bara några dagar sedan spekulerade jag i huruvida Sergio Ramos golfade eller ej. Jag hade svårt att tro detta, och nu står jag alltså här med skägget hårt i brevlådan.

Titta! Titta!

Tänk att få se Sergio Ramos bruka denna ädla finlirarsport som kräver tystnad och koncentration. Märk sedan svingen, och håret som fladdrar  till vid den gula skärmen - vackert så det förslår.

Det här borde förstås ha antas redan när han för några år sedan körde runt sina landsmän och lagkamrater i en golfbil modell större och såg så säker ut när han gjorde det.

Det känns även bra att få löst alla spekulationer kring hans, vid tillfället ansett, dumdristiga drag att gasa runt på detta vis och nu slutgiltigt konstatera att han hade koll på läget.

Eller?

Back home in Derry.

När de sista höstfärgerna lämnat denna nordliga del av jordklotet finns det inte mycket kvar att se utanför fönstret. Då kan det vara härligt att drömma sig bort bland nya färger och landskap...

Direkt ur skogsdungen snubblar han fram, Sergio. Idag har han lämnat de varma breddgraderna och den miss-matchade garderoben hemma. Det här han vara ett tecken på att Sergio är en man som vill anpassa sig efter de länder och kulturer han möter, något som dock inte rimmar särskilt väl med att han är spanjor. I ärlighetens namn är det svårt att förstå vad Sergio sysslar med eller vill uppnå med denna utstyrsel. En granskning från hals och ner kan lätt leda till antagningar om att han är på väg till Lundsberg för att få sitt emblem och spela cricket (han lär ju åtminstone ha råd att bli antagen där?). Gubbhatten komplicerar dock denna bild något. På Lundsberg hade det varit mer troligt att sikta någon av Sergios andra frisyrer, särskilt de mer välkammade som han lagt till med på senare år. Det spelar nästan ingen roll, Sergio hade snabbt ansetts som en buse och blivit reglerad. Hans temperament hade lagt grund för en uppföljare till "Ondskan", fast med spansk touch, paella på borden, TikiTaka i slagsmålsringen och olé olé. 
Men gubbhatten. Var fick han tag på den? Har man hängt med ett tag så vet man också att det här är så långt utanför Sergios ramar att det knappt går att förstå. Han måste fått ett infall när han gått på stan? Det kan också vara ytterligare något slags arv av släktingar från förr. När jag ser Sergio i dessa kläder, i denna miljö för jag tankarna till Tullamore Dew, Irland och golf. Vilket såklart också känns som helt fel associationer till Sergio Ramos. Hur i hela fridens namn har han hittat till Irland?
Vi testar att sätta Sergio i de tre olika sammanhang som nämndes ovan.
Tullamore Dew - Reklamfilmerna vill ge oss intrycket av att gediget hantverk och tradition ligger bakom denna dryck. Kan ni föreställa er hur den gladlynte mannen här ovan brakar rakt in i en av dessa reklamfilmer? Glasen trillar omkull, träborden som det hyvlades på för någon reklam sedan trillar i golvet. I nästa klipp ser vi det robusta huset utifrån och hör fortfarande avlägsna glas som krossas mot golv, möbler som flyttas och ett oroligt sorl. I fönstret skymtar vi en gubbkeps som vacklar omkring.
Irland - Vad jag läst så tycker Sergio Ramos om flamenco, alltså dans. Om vi ska hårdra fördomarna (som Tullamore Dew så snällt hjälper till att spä på) om irländare som glada, lite halvberusade och med vrumande hjärtan för folkmusik och dans..... så ja. Här kan Sergio kanske passa in. Om det inte vore för kylan.
Golf - Det här känns märkligt. Kan ni föreställa er Sergio stå på en tyst golfbana och slå? Vad händer om det går fel? Vart gör han va sitt temperament då? Ett möjligt scenario är såklart att han slänger klubbor i marken, spottar och fräser, och i brist på att ha en Barcaspelare att putta på så ryker golfbagen. Runt omkring står andra oroliga golfare som inte vågar gå fram och lugna honom.
Eller?
Kanske det här är exakt den typ av rekreation Sergio behöver!

Rosa Oktober. Del 5.

Oktober närmar sig sitt slut och det med raska steg.
En annan som har raska steg är Sergio Ramos.

Här har han bråttom, Sergio. Håret flyger åt alla håll och väskan har han slängt över axeln så hastigt att han nästan tappar den. Notera även att det går så fort att tegelstenarna i bakgrunden nästintill utplånas till fartstreck. Alltsammans sker dessutom utan snabba brillor och vi frågar oss förstås, hur går detta till? Och framförallt varför?
Av ansiktsuttrycket att döma är det inte en bra dag Ramos har, han är sammanbiten och kisar ondskefullt(?). Sergio är uppenbart bister över något och jag ska försöka lista ut vad.
Har det med håret att göra? Det annars välkammade och inte sällan plattade håret tycks nämligen stå på ända just idag. Kanske var det så att Sergio hade bokat en klipptid, men missade tiden när han letade efter sin bil som han glömt hur den såg ut?
Kanske det var så att Sergio, efter lång betänketid, testade att gå över en av de så många övergångsställen, men hade glömt att det är vid röd gubbe som man står still? Och därför är han nu förgrymmad över de vårdslösa bilisterna som gjorde fel och körde mot grönt?
Den bistra uppsynen skulle såklart kunna ha något med fotboll att göra, men det är ytterst tveksamt. Men det kan ju röra sig om att Iker Casillas glömde ringa och påminna honom om att det var match idag, och nu är Sergio ilsken över det?
Faktum kvarstår, att Sergio aldrig tycks inse att rosa inte rimmar särskilt väl med hans hy? Det här klädvalet kan mycket väl ha syftet att kamouflera Sergio på hans väg in i den så viktiga byggnaden han skyndar till. Han, tröjan och väggen smälter samman i en enda obehaglig röra. Om fallet dessutom skulle vara sådant, så skulle det här handla om en av de mest genomtänkta utstyrslar Sergio haft någonsin. ...Kan det verkligen vara möjligt?

Kanske är det så enkelt att han är arg över hur fort den rosa månaden i bloggen har gått? För med detta inlägg tar vi och avslutar Oktober och syns åter, med fler kulörer, i November!

Rosa Oktober. Del 4.

Något som inte haglar numer är Sergios modellbilder, därför kan vi med glädje titta på den här...

Varde rosa!
Jag ska villigt erkänna att jag trillade av stolen av flämtningar när jag först såg denna bild. Sergio Ramos, utan flera lager av tyg i olika material, mönster och färger som skär sig mot varandra? Sergio Ramos i en enkel vit skjorta? Himmel!
Innan ni börjar klia er allt för förbryllade i skalpen, läs här:
Det här må se fräscht och välstylat ut, men i själva verket lämpar det sig snarare som reklam för tvättmedlet Vanish. Tyget uppe i hörnet... rosa? Allt talar för det, och nu har Sergio blivit ansiktet utåt för deras slogan "Lita på rosa"... eller "confianza rosa"?
Det enda andra alternativet till den här bildens existens skulle kunna vara en reklam för en symaskin. Hela upplägget på artiklen gensomsyras av tant-varning. I den kavajen kan Sergio passa in på valfritt pensionärsevent som charmig konferencier som bjuder upp tanterna till dans. Av någon anledning så förstärker den rosa draperingen uppe i hörnet denna känsla ännu mer?
Även om det senare scenariot också är mycket fint, så är det mer troligt att en hipp kille som Sergio föredrar att vara med i reklam (eller hans manager föredrar. Sergio ser ut att, som vanligt, inte ha en aning om vad han gör på bilden).
Om det skulle vara så att ni inte är övertygade så har jag förberett två montage till er här:

Reklam för symaskin:

Reklam för tvättmedel:

Skulle de inte passa som stora affischer vid busshållplatser och på Times Square?!
Klart de skulle.

Rosa Oktober. Del 3.

Det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder.

Jag brottas med tanken om Sergio Ramos funderat över dessa visdomsord innan han satte sig i bilen eller inte.
Jag försöker fundera ut var man kan köpa de här tröjorna, och kan inte minnas att den tiden någonsin funnits? Det här är en fjortiströja som inte ens fjortisar har på sig. Det fullkomligen skriker taffligt syslöjdsarbete över hela den här tröjan samtidigt som den lider av stor hybris. På ett retligt vis stör den ögat med sina märkliga veck på armen, som när man inte fått kläm på symaskinen men ändå köttar på samtidigt som man drar för hårt i tyget. Resultatet blir ett böjt rör som korvar sig vid sömmen = tröjarm. Kragen ser dessutom vadderad och lite sned ut. Vilken människa vid sina sinnes fulla bruk vadderar en krage? Särskilt efter att man såg hur tröjärmen blev? Som grädden på moset i denna hybriskaka, så är det även strass på tröjan. Här tycks man har gjort ett försök att skapa någon slags logga i form av två trianglar över bröstkorgen, resultatet emellertid, påminner om en pysseldag på dagis.

Kvarstår gör frågan, om det är Sergio själv som gjort tröjan eller någon annan? Kanske en beundrande kusin? En viktig sak ser vi dock, och det är att Sergio känner sig snygg i den här. Det syns från botten av hans kisande små ögon. Och det, är faktiskt det viktigaste.

Rosa Oktober. Del 2.

Senast vi såg honom var Sergio ensam och möjligen lämnad till sitt öde tillsammans med en svettig engelsman i bakgrunden. Idag är fallet, tack och lov, inte så.

 Här ser vi Sergio tillsammans men sin käre vän Fernando Torres. Det ser ut som ett stort event de går på, killarna. Förmodligen möttes de upp innan och hjälptes åt med klädvalen, som såklart bli något intressanta med tanke på att folk omkring verkar ha kostym på sig. Busfrön som de är, bestämde de sig tillsammans för att leka rebeller. Jag undrar dock vems syskon det är som fått sätta kläderna till för att de här två förvuxna småpojkarna ska glida in på event i för tighta tröjor? Traditionella spanjorer (Torres med katolsk uppväxt och håller handen med samma flicka som han gjorde när han var fem) som de är, så rör det sig eventuellt om en yngre systers garderob. Sergio slås inte som typen som bryr sig om ett plagg eller en accessoar är könsnormativ - han bär det som han tycker är fint! Men se så den rosa tröjan kramar åt hans stackars hals! Precis så där som det gör när en kille tar på sig en girlie. Självfallet är det inte det faktum att de snott syrrans tröjor som är ett problem här. Problemet jag ser är två män som vägrar inse att de blivit, just män. De må vara unga män,men de är män. Vad vi bevittnar på bilden är en potentiell 25års-kris. Personifierad och förkroppsligad. Slår man upp termen i en ordbok, låt er inte förvånas om det är ovan bild som ackompanjeras med förklarande text. Det här osar lökig semester. Situationen förbättras inte av att en t-shirtsturist florerar precis bakom dem. Som en slags klen tröst.
Något som dock inte är klen vore trösten om att de två grabbarna faktiskt har växt upp och axlat rollen som män numer. Hur det gått för turisten i bakgrunden ska jag däremot låta vara osagt.

Rosa Oktober. Del 1.

Under senare års tid har Oktober månad blivit synonymt med rosa bandet. Vad kan då inte passa bättre än att denna månad granska Sergio Ramos rosa utstyrslar? Tro mig, det är några.

Rosa Oktober börjar nu.

I en sjaskig bar i Phuket (med tillhörande svetting engelskman i bakgrunden) stövlar Sergio in, direkt från Full Moon Party. Han ska ta sig några drinkar för att sedan bege sig ut bland sanddynen och neonfreaksen igen. Kvällen till ära har han verkligen prickat in temat. En skrikig rosa tröja med någon slags halvsliten världskarta(?) på, som förhoppningsvis lyser fint i UV-ljus. Till detta har han matchat med neongröna detaljer både på arm och i hår. Sergio är redo för dans, hela natten lång!

Eller?

Trots att Sergio ansträngt sig så väl kan man inte undgå att det vila en skepticism över det hela.

Radbandet. Varför har han det med sig? Kan det vara så att han känner sig otrygg bland alla överfulla och drogade ungdomar? Jag slås av en bild, med en stor sprakande brasa i mitten. Runt den dansar ungdomar barfota i sanden. Vid sidan av står Sergio, med händerna i fickorna och tårna som blygsamt rör sig i sanden. 

Hörlurarna. Det här är en stark indikation på att Sergio inte alls uppskattar Full Moon Party. De spelar ju varken Scooter eller Aaron Carter. Frågan är då vad han gör där? Vem lurade honom dit?

Och var är Iker Casillas när man som bäst behöver honom? Det här är frågor som jag ställer mig, och som kanske även Sergio ställde till sig själv när han stod där, utblottad, ensam, på en strand i Phuket. Man kan bara hoppas att han fann en vän i engelskmannen där bakom, och att det röjde hela kvällen. La vida loca.

Arkivet: 2010-09-29 "Konsten att välja rätt väska"

Arkivet är helt enkelt gamla granskningar som jag haft publicerade på andra platser, därav kan visst innehåll och referenser i inläggen verka daterade.


2010-09-29 "Konsten att välja rätt väska"
Nu är hösten i gång på fullaste allvar och det är dags att se över sitt utbud av väskor att matcha till höstens outfits. För den trendkänslige kan det här vara ett svårt och lite lätt ångestframkallande tillfälle men för er har jag lugnande besked. Mitt i djungeln dyker Sergio Ramos upp med tre olika tillämpningar som kan användas som så kallad "Inspo": Sergio har en sällsam förmåga att variera sin stil med minsta precision. På första bilden bevittnar vi hur han försöker dölja att det är tvättdag hemma genom att bära en luxuriös väska. Just denna väska är väldigt spännande på så vis att modellen är svår att definiera. Är det en handväska? axelväska? Är det Paris Hiltons gamla ryggsäck hon bar när hon skulle till skolan i högstadiet? Eller är det en rymlig necessär? Med tanke på Sergios något stressade hållning är det inte ett omöjligt scenario att han blivit ertappad med att komma ut från ett långvarigt toalettbesök, på en (enligt honom) klädmässig sunkdag. I denna attacheliknande lilla handväska ryms allt det nödvändiga för ett sådant besök. Imodium, några servetter, liten sprayflaska, läppglans och ett fickformatsnummer av Cosmopolitan? Den oändliga Louis Vitton-resan fortskrider på bild två. Här skapar Ramos rubriker som hos konservativa människor tar bibliska proportioner när han drar fram den klassiska clutchen. Att Sergio gillar LV är vid det här laget lika självklart som att människor fiser då och då, men även denna förklärlek tycks nu dyka upp i tid och otid. Nog för att Sergio är mån om hur han ser ut även på plan, men att springa runt med en LV-clutch verkar inte det rent allmänt något otympligt? Av den krampaktiga omfamningen att döma är Ramos onekligen rädd att förlora sin ögonsten, men på en plan tillsammans med ett varierande men ganska stort antal andra mångmiljonärer kan en sådan oro tyckas vara en ganska onödig psykisk påfrestning att gå in i en träning eller match med. Clutchen hade känns mer motiverad (om ens då) om Sergio var på väg ut mot en av sina vilda partykvällar men sådant är inte fallet. Och att antyda att detta faktiskt skulle vara ett sådant tillfälle, skulle förstås kräva ett helt blogginlägg bara för sig. Det är dock på den tredje bilden Sergio når sitt crescendo. Här förstår vi att det är med en riktigt trendig kille var har och göra med. Sergio lämnar sannerligen ingenting åt slumpen. Åter igen låter han väskan vara det djärva uttrycket i sin outfit (även om denna talar mer för sig själv än den på bild ett) och om vi skulle glömma vilken sport det är Sergio briljerar i så kan vi bara titta på väskan för att bli påminda. Tack och lov! Och om vi skulle glömma att det var nike Ramos var sponsrad av så har han även varit noggran med att hålla väskan på rätt håll så vi ser loggan. Han hjälper då oss med allt, Sergio. En notis som för oss utanför väsktemat, men som är värd att lyfta ändå, är hans hörlur som påminner om en futuristisk telefon från 1960-talet. Vad som kvarstår att se är om Ramos och hans bollkamrater i Real Madrid kan tillfredställs sin big pimp Mourinho efter 0-0-matchen mot Levante. För trots allt - goda prestationer genererar fler Louis Vitton-väskor!

Come as you are.

Idag är det 23 år sedan Nirvanas album Nevermind släpptes och grunge blev, till den framlidne frontmannens förtret, högsta mode. En person som tyck svälja denna trend  är såklart Sergio Ramos.

Och som ni ser så insuper han det i vanlig ordning med hull och hår!
I bild ett har vi jackan och gitarren, han tycks även ha ett fan som sitter och klappar med. Vidare i nästa bild tar han till klassikern lager-på-lager samt mössa och busigt hår.
Ni som följt Ramos en tid är också insatta i hans tidigare frisyr, det omtalade svallet. Svallet vårdade Sergio ömt, och under match drog han in någon form av inpackning som gav en bestående wet look under matchtid, allt åtstramat under ett pannband av stadig resår.

Ni känner igen den som U21-frisyren. Denna frisyr är underlag nog för en granskning som skulle ta ett helt inlägg, om inte två, så vi stegar tillbaka till grungen.

Sergios långhåriga period är en av mina personliga favoriter. Förmodligen för att Sergio med denna frisyr bjöd på stor variation och idérikedom. Något som vi kan se i de två första bilderna där han stylat samma frisyr på två olika sätt.

Men. Där finns alltid ett Men. Minst ett.

Sergio han försöker så intensivt, helhjärtat, och för det ger jag honom cred. Men vad som kunde blivit något bra blev här en dålig korsbefruktning av Creed och Avril Lavigne. Precis som alla som försökt imitera grungen på 2000-talet så faller den här idén helt platt. 

T-shirten sitter för tight, och mössan - don´t get me started. Det här är höjden av desperation. Ramos hade möjligen en hårkris denna dag när han inte fick rätt på rockburret. Förmodligen var en tvättdag runt hörnet, mössorna låg långt ner i korgen och Sergio lämnades med blott ett val kvar - att rota i strumplådan (en lösning vi även såg honom göra i Italien). Kreationen som sitter på hans huvud ser ju ut att sitta så hårt att man får huvudvärk. Emellertid, för en man som är van vid resårband på plan bör en strumpa på huvudet inte vara några större problem?

Som om det inte kunde bli mer tragiskt så undrar jag om Sergio ens lägger ett ackord på gitarren? Vilket leder tankarna vidare till hans levande rekvisita, klappmannen. Tänk er att Sergio står där, med fingrarna löst på strängarna, slamrandes på någon melodi av ett spanskt tributeband till Creed. Vad tänker klappmannen? Gillar han verkligen det? Eller är han döv?

Kanske han bara tänker;

Well, whatever, nevermind.

Ramos kaxiga tatueringar!

När det kommer till att välja permanent utsmyckning gäller det att välja motiv som man kan leva med resten av sitt liv. En som har stenkoll på detta är såklart Sergio.

Att Sergio har en fäbless för WT-tatueringar är ingen nyhet. Hade det inte varit för hans trampstamp hade de här två tagit priset. 

Det borde införas ett kompendium med förbjudna motiv och kroppsdelar. Ett sådant kompendium kan innehålla ansikten, kinesiska tecken, latinska citat, romerska siffror - och bucklor.
Att Sergio är stolt över sina bedrifter är knappast något jag klandrar honom för, frågan är varför där inte fanns någon som kunde förklara för honom att det finns andra sätt att bevara minnen av denna kaliber. Om tatueringar nu var ett måste, så finns där förstås även många olika varianter och tolkningar av något man vill minnas.
De två tatueringarna vi ser i bild skulle kunna passa under sökorden "tattoo baby face fail", för de spelar i samma division!
Än värre är att det inte ens finns en röd tråd mellan motiven. Till höger ser vi en buckla, ackompanjerad av tillhörande datum och skimmer. (Skimret vill jag dock göra en kort anhalt vid - visst är det svart? Sedan när blev den stackars VM-bucklan hårig?!)
Märk väl att tatueringen på vänster ben är helt nygjord, med utsmetad bläck över vad och häl, men datum och skimmer lyser med sin fulla frånvaro. Ett faktum som lämnar mig ytterst perplex och med en känsla av förvirring och tomhet i bröstet.
Som någon slags klen tröst har jag åtminstone fått veta hur Sergio Ramos mys-skor ser ut, ni vet, de där man går runt med hemma när ingen annan ser.

Arkivet: 2010-09-07 "Suite up"

Arkivet är helt enkelt gamla granskningar som jag haft publicerade på andra platser, därav kan visst innehåll och referenser i inläggen verka daterade.


 2010-09-07 "Suite up"
Hösten har anlänt och kylan med den. Det är dags att byta ut sommarens lätta och skira garderob mot gedigna, slittåliga material i höstiga färger. Denna årstid är den perfekta årstiden för den som vill se elegant ut utan att behöva bli allt för påbylsad och en människa som vill införliva detta på bästa sätt är vår vän Sergio Ramos: Vi ser här ett tillfälle då Sergio befinner sig på röda mattan (till exakt vad låter jag vara osagt men baserat på texten i bakgrunden någon slags katalog....?) samt ett tillfälle då han är på väg ut i den vilda partynatten för att fira en lagkamrats födelsedag. Som den man med koll han är, så har han till skillnad från Torres, Xavi och Messi åtminstone vett nog att anpassa klädsel efter tillfälle. På röda mattan gör Sergio helt rätt som låter sina mest excentriska attiraljer ligga hemma. Skärpet verkar dock sitta kvar och kränga på samma dysfunktionella plats som alltid. Anmärkningsvärt nog sitter det mesta i övrigt som det ska på denna galaklädnad. Kragen är en eller kanske rentav två knappar för hög och gör att Sergios huvud ser lite kvävt ut, precis som vanligt, och kavajen är ett mycket precist komplement som fullbordar denna Dracula-möter-julbalen-i-Harry-Potter-imitation. Hade det inte varit för att skärmen i bakgrunden avslöjar att galan handlar om någon slags katalog(?) hade jag misstagit det här att vara permiären av Harry Potter y el misterio del príncipe eller La saga crepúsculo: Eclipse. Fantasyfilmer dubbade på spanska huvudsakligen, då vetskapen nått mig att Sergio fortfarande är på en grundläggande utbildningsnivå i tal och skrift av det engelska språket. Men av leendet att döma är Sergio ett potentiellt fan av båda filmserierna. Inför partykvällen verkar dock Sergio, som så många gånger förut, ha drabbats av ett totalt hjärnsläpp. För jag är mycket osäker på om detta är något jag vill synonymisera med att vara uppklädd. Uppstoppad vore en mer lämplig beskrivning. Den här jackan skulle stå pall för en fontalkrock med en långtradare och med sin sovsäcksisolering skulle den överleva istiden. Dess odefinerbara, småglansiga material påminner mig om sjögräs. Som om det inte vore nog ser Ramos ut att någon gång tidigare på dagen ha ätit något mycket dåligt som lett honom till uppkastningarnas faktum och således gett honom en nyans i hyn som går i ton med det resten av det bleka arrangemang som pryder hans lekamen. Men juvelen på denna kreation är trots allt scarfsen. Detta tjocka, slafsiga tygstycke kan inte verka ensamt, men Sergio vet sannerligen hur han ska ge det proportioner nog att snuva mig på alla ord jag har kvar förutom tre: Ursulas förhäxade trädgård (Kolla 1:28 in i det här klippet så förstår ni). En nämnvärd sista detalj är att det i Sergios blick denna afton inte vilar trygg tomhet, utan något fundersamt. Det kan vara hösten, det kan ha med uppkastningen tidigare under dagen att göra, kanske är han på väg mot ett övergångsställe och är osäker på hur han ska ta sig över, eller så är det faktumet att han faktiskt funderar överhuvudtaget som gör honom bekymrad. Stackars Sergio. Man kan bara hoppas att han får en fin säsong i Real Madrid, kanske gör han ett mål eller två, samt att han hans kostläggare ser över planeringen av hans matvanor så han slipper eventuella uppkastningar i framtiden. Sergio Ramos välbefinnande borde vara något alla eftersträvar.

Det är känslor, det är varningar och utvisningar, det är filmningar, domarpåhopp och ett evigt gnäll. Det är El Clásico. Det är Sergio Ramos. Det är La Liga!

Vår klantige vän har gjort det förr, kommer han denna säsong att göra det igen?  Värt att notera är Puyols sanslösa akrobatik efter den slappa lavetten. Till Sergios försvar: jag hade också lappat till Puyol, och när jag hade sett honom ligga där och fjanta hade jag gått fram och gett honom en till. Tursamt nog är det inte jag som spelar fotboll, utan Sergio Ramos.

La Roja.

Spaniens stolta färger består som bekant mestadels av rött och gult. På tal om rött...

Färgen röd tycks idag ha en benägenhet att följa efter oss. Här ser vi Sergio vandra längs den röda mattan, som man ansett vara väl värd att rulla ut för dessa Kungar Af Madrid. Pressen, som ni ser, svärmar kring dem så därför har man även behövt smälla upp ett rött band. Ett annat antagande, som kanske rentav är mer troligt, är att dessa röda band sitter uppe för att spelarna inte ska gå vilse. Tänk er arrangörernas panik när de fått veta att Iker Casillas har ledigt denna dag och varken kan ta täten eller utdela trygga handpåläggningar för att fösa sina berömda kycklingar rätt? Lösningen är effektiv, ett rött band missar ingen. Inte ens Sergio, som har tendens att missa andra ganska uppenbara uppgifter:

Låt oss återgå till röda mattan och Sergio Ramos. Idag tog han det säkra före det osäkra och valde den här regnjackan i högglansig PVC (bild 2 är från ett annat tillfälle men fungerar här som komplement för en närmre studie av jackan). Sergio tittade ut genom fönstret i bussen och gjorde bedömningen att idag är en kall och regnig dag. Kanske går han klanderfri, ty det kan inte vara lätt att göra professionella bedömningar om väder bakom solglasögon och tonade bussrutor?
Vad som inte är klanderfritt är detta röda fiasko. Vad vi bevittnar idag är ännu ett av Sergios snedsteg, och det får oss bokstavligen att se rött. Den här jackan får självaste Hin Håle att se rött. Jag slår vad om att den inte ens tjänar till som något vidare regnskydd.
Följaktligen finns det bara tre syften kvar för denna jacka att möjligen tjäna:
Syfte 1, Sergio kanske är sponsrad av något ketchupmärke och marknadsför detta genom att bära ketchuprött.
Syfte 2, Sergio tvingas bära denna röda jacka för att varna. Varna för vad? Ja, ALLT! Vi handskas trots allt här med en man som kontinuerligt tycks drabbas av allvarlig förvirring och allehanda hjärnsläpp.
Syfte 3, och kanske det mest troliga, handlar om att Sergio Ramos har skördat hela 19 röda kort (och 116 gula) under sin karriär i Real Madrid hittills. En lätt inbillning är att han med detta har fått många genom de verksamma åren att också se just rött.
På något bisarrt vis verkar det ändå som att Sergio är i stort behov av den röda jackan, och så länge den gör honom gott så är det bra. Jag vill trots allt bara att han ska ha det just, bra.

Arkivet: 2010-08-12 "Keep on strolling"

Arkivet är helt enkelt gamla granskningar som jag haft publicerade på andra platser, därav kan visst innehåll och referenser i inläggen verka daterade.


 2010-08-12 "Keep on strolling"
På vandring direkt från estebans buss i bakgrunden kan vi med några snabba ögonkast se att det är något med Sergio Ramos som den här gången är annorlunda... Jag skulle vilja komma med det djärva påståendet att Sergio den här gången faktiskt försökt tänka rätt. Med betoning på försökt. Det måste vara någonting med honom som gör att allting ändå bara blir ohjälpligt fel. Men innan jag förklarar honom som ett officielt "Undefined Flying Object" vill även jag försöka. Försöka bena ut vad det är som gör att Ramos i slutändan fortsätter trampa snett. Vad Sergio gjort just denna dag är att han i stor utsträckning satsat på ett vinnande koncept (han kanske hade varit på den där ack så nödvändiga stilstudien i Milano?) med mycket svart. Något som slår mig mycket tidigt är att han lämnade den famösa Louis Vitton-väskan hemma till förmån för den här modesta, och förmodligen sponsrade, nike-rullisen. Med tidigare erfarenheter i färskt minne kan vi konstatera att det här faktiskt kan vara en av Sergios bättre dagar. Men mig lurar han inte. Vad vi handskas med här är förblindelse. Det handlar om väskan, den helsvarta silhuetten och den smickrande passformen på tröjan (ni ser hur den smiter åt lite läckert över bröstet). Tittar man däremot noga, så kan man se att det på denna utstyrsel händer betydligt mycket mer. Inledningsvis finns det bara två målgrupper som låter skärpet hänga på ett ställe där det är helt förlorar sin funktion och som har ett blingande strassmycke hängandes från skärpet vid sidan så där lite aslappnat. Det handlar om Fjortonåriga flickor som handlar allt på NewYorker och det handlar om Sergio Ramos. Sedan har vi tröjan med smickrande passform. Vi behöver inte ens diskutera saken - för det här är ingen smickrande tröja vi ser. Förmånga viljor har fått styra denna krage, vilket har lett den till att slutligen se ut som en femårings tarvliga försök att vika en papperselefant. Och jag kan informera er att det här är tidigt i barnets utforskande enligt Reggio Emilia vi befinner oss. Riktigt Tidigt. Dessutom verkar denna papperselefant vara mycket förargad över sin (och alla andra elefanters) livssituation och försöker således kväva stackars Sergio. Sedan har vi klockan. Likt en cancersvults klamrar den sig ondskefullt fast vid den sista(?) kroppsdel Sergio ännu inte tatuerat. Är det något jag verkligen inte klarar av så är det machoklockor. Särskilt inte vita sådana, känns det inte paradoxalt att vara macho i vitt? Vad som kanske är värst är ju, att den inte ens är vit utan Gul. Inte ens någon vågad typ utav gul utan en diskret gul. Återigen har vi hamnat i VM i miss-match. Andra viktiga detaljer som bidrar till denna utstyrsels nedgång är förstås örhängen i båda öronen, klackringen, och pressvecket på byxbenet. Små petitesser kan kanske tyckas, men ack så viktiga. För här kan vi nämligen se ett typiskt, kanske rentav klassiskt, införlivande av ordspråket "många bäckar små". Här finns dock två stora plus att hämta. Det ena är skorna. Skorna är helt rätt! Med dem passar Sergio in i vilken umgängeskrets han vill i hela världen. Ja... förutsatt att han byter tröja. Det andra är att La Liga har avspark den 21:a Augusti, på canal + numer, och tänk så mycket Sergio det kommer bli i TV då! VAMOS!

Ramos och pokalerna

Sergio Ramos är en man som är van vid vinnande uppställningar av olika slag. Därför är det ytterst förvånande att se honom röra sig så tafatt när han väl ska ha tag i de åtråvärda pokalerna...

Ni ser ju själva hur beklämmande det här är. Det är precis som om Sergio inte vet vad det är han sysslar med. Han ser ut att inte förstå att han har vunnit, utan bara tittar på vad (samt hur) kompisarna gör och tar efter. Överseende kan man ju ha, kring hur Sergio reder sig i livet bland övergångsställen, parkeringar och trafik (samt klädvalen såklart!) - men planen är en plats han bör känna sig bekant med, där han kan örla runt bland andra fränder och skapa konst med boll på gräs. Kanske jag hade fel? Efter det här känner jag mig något osäker.

Jag känner för honom och hans vilsenhet i samtliga tre bilder, men särskilt mycket i bild 2. Iker Casillas får visa hur man ska lyfta och hålla pokalen, men notera även en betryggande hand som vilar på Sergios axel - som om Iker även måste ledsaga honom. Det är här jag oroar mig för Sergio riktigt mycket.

Samtidigt så ser jag även att han är i goda, varma händer. Casillas må ha varit under isen under årets världsmästerskap, men vilken fader och förebild han är när han går där på planen och ledsagar vilsna kycklingar som Ramos. Jag har även nåtts av fakta att Sergio ska ha en fru, eller åtminstone fästmö. Efter en stunds oro i själen kan jag lugna mig och med gott samvete konstatera att Sergio har det bra. Han reder sig. 

Arkivet: 2010-07-29 "A och O"

Arkivet är helt enkelt gamla granskningar som jag haft publicerade på andra platser, därav kan visst innehåll och referenser i inläggen verka daterade.


2010-07-29 "A och O"
Det brutala uppvaknandet i samband med HIF's förlust mot häcken i första matchen efter uppehållet under gårdagen var lika glamourös som att ta en kalldusch på antarktis. Men fredag som det är, kan det väl vara på sin plats att drömma sig tillbaka till Premire League, La Liga, VM, och dess flärd... Så här under sommaren är det viktigt att skydda sig från solens farliga UV-strålar, och vem banar väg om inte Sergio Ramos gör det? På ett exepmlariskt vis skyddar han sitt tempel genom att bära allt förutom det Markus Krunegård sjunger om i sin låt "genom tunna tyger". För den här madrassen till kostym bör vara ogenomtränglig för precis allt. Tillochmed slipsen kan figurera som pansar där den berder ut sig likt autobahn över Sergios bröst. Jag gillar att slänga med ordet "innovativ" i tid och otid, detsamma verkar Ramos göra. För hur annars försvarar man denna vågade invertering av ett annars så klassisk och betydligt mer gångbart snitt? Förslagsvis kan det vara så att den medehlavska sommarhettan drar dess invånare från att klä sig i svart (men en stilstudie av "moderiktiga män" i Milano skulle visa att svart ska bäras i alla väder), men detta blir heller inte försvarbart med tanke på hur påbylsad vår kära Sergio ser ut att vara på denna övre bild. En sak Ramos dock inte missat är solglasögonen. Solglasögon är en sann fashionistas verkliga A och O. Gärna i alla väder och alla tider på dygnet. Ju större och mörkare desto bättre. Vad jag däremot inte förstår är, varför Sergio, och samtliga andra fotbollsstjärnor, envisas med att bära dessa rik-hollywoodtant-70-bast-glassar-på-sin-yacht-på-rivieran-solglasögon. Mycket riktigt bör män våga bejaka sådant som fram tills nu betraktats som "typiskt kvinnligt" (hudkrämer, foundtation, plockade ögonbryn etc.), och i detta avseende ska Sergio absolut ha cred, men är tantglasögon verkligen rätt metod? Men vad vet jag, kanske tittade de fram när Sergio hjälpte sin mor att inventera lådorna på vinden? Jag slås av en klar vision, där sonen Ramos sitter tillsammans med mamma Ramos på golvet bland dammiga lådor, och Sergio tittar/lyssnar på sin mor med ögon som glittrar av beundran när hon berättar om hur hon och och Donatella bar just dessa två par glasögon när de glassade i Saint Tropez för 30 år sedan med paraplydrinkar i handen och solhattar på huvudet. Sedan den tysta, men innerliga lyckan som ohjälpligt tränger fram när hon sedan sträcker över dem till Sergios varsamt kupade händer. Vilda spekulationer. Bisarrt nog inte heller otänkbara. Förutom Sergios bejakning av metrosexualitet, ska han även ha en stor eloge för att han på bild två åtminstone lyckats matcha skjortan, slipsen och tröjan rätt. Ty det här är , som bekant, inte självklara saker i Sergio Ramos värld. Men vet ni? Jag gillar honom ändå.

Lika som bär?

Någon som har tillgång till internet och en skopa för mycket fritid har kommit fram till att Sergio Ramos har en kändistvilling. Det handlar inte om vem som helst heller utan Val Kilmer!

Jag är förbluffad. För en gångs skull inte över något som Sergio gör (Hans alltjämt tomma blick är dock värd att stanna upp och ge extra tid för), utan personen som gjort denna studie. Vem är det? Hur bar denne sig åt för att komma fram till slutsatsen? Är det håret? Eller näsan?
Eller är det Sergio själv som gjort liknelsen?

Vad tycker ni?

Lika som bär, eller inte?

Har ni några teorier?

Twitter

Ni har väl inte missat att Sergio Ramos har en egen Twitter?

https://twitter.com/SergioRamos 

When in Rome

Inom blott ett par dagar befinner sig skribenten bakom denna modeblogg i det alldeles ståtliga och förträffliga landet Italien. En annan som botaniserat i det italienska landskapet är Sergio Ramos.

På Roms anrika gator kan vi här ovan beskåda Sergio men en påse (som kanske innehåller en panini) i handen och byxöppningen på glid. Trots Ramos breda och idérika garderob, har han intressant nog valt att lämna jackan hemma och strosa i bara fjällkoftan. Klädvalen kan kännas något för varma för att presentera så här i Augusti, men med Medelhavska mått mätt så är allt under 17 grader en rå vinter. Som den djärva man Sergio är så vågar han ändå satsa på uppknäppt både uppe och nere vid på jackan, och jag vågar dessutom påstå, även i skrevet. Kyligt. Som kompensation för detta kalla utspel har Sergio, nästan panikartat, tryckt på en gammal raggsocka på huvudet. Nöden har ingen lag, eller vad säger man? Denna, minst sagt, lediga utstyrsel toppas av solglasögonen. Onekligen verkar det vara en ljus dag i Rom, men inte är den väl solig? 

Misstankar finns, om att Sergio anser sig ha hamnat på helt fel ställe. Hur det står till med hans kunskaper i geografi ska låtas vara osagt, men med den här klädseln lämpar sig bättre i fjällstugan. Om han stjäl tjejens skor så är han ju helt hemma!

Bevisen för att han trodde att han bokat en resa till Alperna stärks i bilden här nedan där han, desperat, tar en bild på sig själv tillsammans med Roms mest överskattade alptopp Fontana Di Trevi.

Jag grips ändå av känslan att Sergio, trots detta missförstånd vid bokning av resa, haft en trevlig vistelse.

Det går inte att ha något annat när man besöker Italien, trots allt.

The Stamp

Den medelhavska badsäsongen fortsätter och Sergio gör det enda rätta som hänger på playan hela dagen lång. Den här dagen på stranden så är de guldiga byxorna i diffust, grovt fabrikat försvunnit på vift men vi tar oss en titt på Sergio Ramos ändå.

Självklart är det Sergio som är närmast i bild av de två herrarna. Idag har han prytt sin välvårdade kropp med ett par ovanligt diskreta badbyxor, som han dock verkar försöka dra upp över skinkorna (även kallat Europeisk stil). Han har även försett sig själv med färgglatt tingeltangel som han förmodligen krafsat ihop på bussen på väg till de olika bortamatcherna i La Liga. Det skulle inte förvåna mig om han under dessa bussturer även smyglyssnar på Scooter för att tagga till, vad kan annars försvara vårdslöshet om inte vårdslösa influenser? Innan jag fortsätter så vill jag våga poängtera att jag tycker att Sergio tänker rätt här - och det fungerar (relativt).
Däremot så finns här något som är mycket allvarligt. Det är egentligen inget som förvånar mig, men det kommer ändå hålla mig vaken om natten. Jag kommer aldrig komma över det faktum att Sergio Ramos har en TramStamp.

Arkivet: 2010-07-07 "The boy is back in town"

Arkivet är helt enkelt gamla granskningar som jag haft publicerade på andra platser, därav kan visst innehåll och referenser i inläggen verka daterade.


2010-07-07 "The boy is back in town"
Lagom inför kvällens hitills spexigaste match i VM har jag kommit över fler godbitar ur Sergio Ramos urläckra garderob. Eller den här gången är det tillochmed urläckra modellbilder vi har att göra med. Att Sergio är en pojke i lyxförpackning är fakta vi redan bekantat oss med och är således ingen nyhet. Här kan vi se att man haft lyxförpackningen i åtanke men valt att skapa en, för Sergio, innovativ "edge" på det hela. Flamencoknuten är ersatt med busigt pojkrufs och man har dessutom instruerat den annars så glanlynte Ramos att lägga på sig en seriös och sexig blick. Jag försöker med hela mitt hjärta komma på vilket år den här sortens kläder var moderna. Har det året någonsin existerat? Den rosa västen(?) ser ut att vara inventerad ur mormor Elsas garderob, den blå scarfsen likaså. På den tredje bilden har man på ett vågat vis försökt matcha rutigt med rutigt, den här gången är kläderna dock invengterade ur Elsas make, morfar Bosses garderob. Ovanpå det hela var det någon som stal Håkan Hellströms hatt och kom på idén att sätta den på Ramos huvud och möjligen tilltala en annan publik? Jag vill dock återvända till bild två, då jag känner att denna skiljer sig lite från de övriga av den anledning att de två faktiskt är anpassade efter ett liv och en vardag, bland människor. Vad idén med denna utstyrsel är vet jag ej, men jag kan tänka mig att det är en ledig look man eftersträvar. Avgörandet baseras på Elsas oknutna scarfs, Sergios hållning, det faktum att han inte ens har en tröja, och för att göra firitdsoutfiten mer övertydlig - är det inte ett PSP som dinglar nere vid byxan?! Problemet med den här utstyrslen är att den är alldeles för påbylsad för ett besök på stranden, och jag har svårt att tänka mig att ens självaste Sergio Ramos går runt barbröstad på stan. Det är elakt av mig att ge Sergio skulden för hur han ser ut på dessa bilder eftersom han förmodligen bara varit en bricka i spelet, men jag kan ge honom skulden för att ha ställt upp på att bära dessa zoolander-kläder från första början. Vad jag har förstått dock är att Sergio är en man som sällan lägger fingrarna mellan i ... egentligen vad som helst. Den här karln går alltid all-in. Med det sagt hoppas jag han gör det ikväll och att Spanien går till VM-final!