En nyans av brunt.

Vinterrusket står i fartsun, och vet ni vem som trotsar detta faktum?

Visst ser ni rätt, det är Sergio Ramos!

Kylan har bitit hårt på vår sydeuropeiska vän, vilket har fått honom att dra på sig det tunga artilleriet. Sällskapet har en betydligt nättare utstyrsel i form av tvåknappskavaj, lilla linnet och hårsvallet flygandes fritt. Men inte Sergio. Han fryser så illa att han tvingats dra upp hättan och dragkedjan hela vägen. 

Det är just denna jacka vi ska fokusera vårt stilsinne på idag.

Likt pansar ser den ut att täcka varenda uns av Sergios överkropp utom just ansiktet (det kan vara bra att se var man går, tänkte Sergios sällskap och såg till att åtminstone ansiktet inte var täckt), och gudarna ska veta - den här jackan är inte vacker.

Färgen och  glansigheten för tankarna till en valfri bajamaja på Wacken Open Air 2005. Tyskarna hade en tendens att efterlämna sin spillning precis överallt, och nu har det fått en revival i Sergio Ramos jacka.

Vem sjutton tar på sig en bajsbrun jacka helt frivilligt?

Dessutom är det ingen normal färg, utan det krävs ett intag av något som är många dagar för gammalt eller en McFeast för mycket från donken för att skapa denna färg på sin spillning. Eller några dagar på musikfestival med inkluderad camping.

Jag känner att jag behöver revidera det jag skrev om att jackan liknar pansar:

Likt en stor hästskit ser den ut att täcka varenda uns av Sergios överkropp utom just ansiktet - och tur är väl det?!

Trots tunga motsättningar så som extrem kyla och bajs, så överlevde Sergio onekligen denna hårda vinter. Kanske han också tänkte att extrema situationer kräver extremt agerande, vilket också kan förklara varför vi inte sett skymten av den här jackan varken före eller efter att bilderna ovan togs. 

Tack och lov.

Let the average man be divine?

Ring ring! Dr. Denim ringde och ville ha sina kläder tillbaka.

På senare tid tycks Sergio utvecklat en fäbless för jeans. Inte lite jeans, utan i alla nyanser och alla lager som kan tyckas vara möjligt.

Vi ser här ovan två olika sammanhang där Sergio valt det säkra före det osäkra och rotat fram just denim.

På första bilden hittar vi Ramos på ännu ett av alla event han går på. Den här gången ser det ut att vara spelrelaterat. Här slås jag av frågeställningen om Sergio Ramos kan vara en gamer? Jag menar, titta på det där leendet! Inte en tand i hela överkäken tycks ha undsluppit att hamna på bild tack vare detta hjärtliga hästagarv. Följdfrågor som uppstår är: Vad spelar Sergio för spel? Vilken är hans favoritgenre? Hur ofta spelar han? 

Sedan har vi kläderna. När Sergio ska på spelkvonvent föredrar han att slå på stort genom att klä sig i en...två...TRE olika nyanser av blått. På ett djärvt vis har han kombinerat en hel och ren jeansjacka med några stackars paltor till byxor som mest ser smutsiga och slitna ut. Vad Sergios motiv till att bära dessa jeans var är ännu oklart, men kanske är det hans turbyxor? Varje gång Sergio vinner ett spel eller gör en lyckad runda på ett LAN, så nog är det de här byxorna som sitter på? Inte omöjligt.

Smutsiga byxor eller ej, på bild två bevittnar vi en desto större kris.

Skjortan kan förvisso gå hem, men byxorna? Eller är det ens byxor? Om det Sergio bar på nedre delan av sin lekamen i bild ett var paltor - vad är då det här?

Det ser ut som ännu ett resultat av Sergios sykurser. Här har stackarn sytt fel så många gånger att tyget till slut var bortom räddning. Syslöjdsfröken fick rycka in och hjälpa honom färdigställa byxorna men tack vare Sergios tramp i klaver efter klaver visade det sig vara en svår uppgift att anta. Förutom den dåliga passformen kan vi ju också se att knäppningen är helt sned. Nu kommer ni säkert med allehanda "naturliga" teorier kring att det är en utbuktning, men det stämmer inte. Det här är en felkonstruktion. 

Vad som dock är älskvärt är förstås att Sergio inte låter arbetet vara ogjort, utan bär sina byxor med oklanderlig stolthet!

Golfdrömmen som blev sann.

För bara några dagar sedan spekulerade jag i huruvida Sergio Ramos golfade eller ej. Jag hade svårt att tro detta, och nu står jag alltså här med skägget hårt i brevlådan.

Titta! Titta!

Tänk att få se Sergio Ramos bruka denna ädla finlirarsport som kräver tystnad och koncentration. Märk sedan svingen, och håret som fladdrar  till vid den gula skärmen - vackert så det förslår.

Det här borde förstås ha antas redan när han för några år sedan körde runt sina landsmän och lagkamrater i en golfbil modell större och såg så säker ut när han gjorde det.

Det känns även bra att få löst alla spekulationer kring hans, vid tillfället ansett, dumdristiga drag att gasa runt på detta vis och nu slutgiltigt konstatera att han hade koll på läget.

Eller?

Back home in Derry.

När de sista höstfärgerna lämnat denna nordliga del av jordklotet finns det inte mycket kvar att se utanför fönstret. Då kan det vara härligt att drömma sig bort bland nya färger och landskap...

Direkt ur skogsdungen snubblar han fram, Sergio. Idag har han lämnat de varma breddgraderna och den miss-matchade garderoben hemma. Det här han vara ett tecken på att Sergio är en man som vill anpassa sig efter de länder och kulturer han möter, något som dock inte rimmar särskilt väl med att han är spanjor. I ärlighetens namn är det svårt att förstå vad Sergio sysslar med eller vill uppnå med denna utstyrsel. En granskning från hals och ner kan lätt leda till antagningar om att han är på väg till Lundsberg för att få sitt emblem och spela cricket (han lär ju åtminstone ha råd att bli antagen där?). Gubbhatten komplicerar dock denna bild något. På Lundsberg hade det varit mer troligt att sikta någon av Sergios andra frisyrer, särskilt de mer välkammade som han lagt till med på senare år. Det spelar nästan ingen roll, Sergio hade snabbt ansetts som en buse och blivit reglerad. Hans temperament hade lagt grund för en uppföljare till "Ondskan", fast med spansk touch, paella på borden, TikiTaka i slagsmålsringen och olé olé. 
Men gubbhatten. Var fick han tag på den? Har man hängt med ett tag så vet man också att det här är så långt utanför Sergios ramar att det knappt går att förstå. Han måste fått ett infall när han gått på stan? Det kan också vara ytterligare något slags arv av släktingar från förr. När jag ser Sergio i dessa kläder, i denna miljö för jag tankarna till Tullamore Dew, Irland och golf. Vilket såklart också känns som helt fel associationer till Sergio Ramos. Hur i hela fridens namn har han hittat till Irland?
Vi testar att sätta Sergio i de tre olika sammanhang som nämndes ovan.
Tullamore Dew - Reklamfilmerna vill ge oss intrycket av att gediget hantverk och tradition ligger bakom denna dryck. Kan ni föreställa er hur den gladlynte mannen här ovan brakar rakt in i en av dessa reklamfilmer? Glasen trillar omkull, träborden som det hyvlades på för någon reklam sedan trillar i golvet. I nästa klipp ser vi det robusta huset utifrån och hör fortfarande avlägsna glas som krossas mot golv, möbler som flyttas och ett oroligt sorl. I fönstret skymtar vi en gubbkeps som vacklar omkring.
Irland - Vad jag läst så tycker Sergio Ramos om flamenco, alltså dans. Om vi ska hårdra fördomarna (som Tullamore Dew så snällt hjälper till att spä på) om irländare som glada, lite halvberusade och med vrumande hjärtan för folkmusik och dans..... så ja. Här kan Sergio kanske passa in. Om det inte vore för kylan.
Golf - Det här känns märkligt. Kan ni föreställa er Sergio stå på en tyst golfbana och slå? Vad händer om det går fel? Vart gör han va sitt temperament då? Ett möjligt scenario är såklart att han slänger klubbor i marken, spottar och fräser, och i brist på att ha en Barcaspelare att putta på så ryker golfbagen. Runt omkring står andra oroliga golfare som inte vågar gå fram och lugna honom.
Eller?
Kanske det här är exakt den typ av rekreation Sergio behöver!