This Is The Way

Come take my hand, be my lover, set the world on fire...

Dum Da Dum, 90-talet ringde och ville ha sin look tillbaka.
Värst är, att det inte rör sig om rätt halva 90-tal. Hade det faktiskt varit före 1996 hade stilen förmodligen varit godkänd och något kultförklarad, men från 1996 och framåt skedde enbart ett enda långt förfall. Tyvärr verkar det vara på denna halva som Sergio Ramos ramlat in.
I valfri modetidnings lookbook från 1999 (som på många sätt kan ses som det värsta modeåret detta decennium) hade denna utstyrsel platsat. Det vita trikåliknande tyget, polokrage, metallic, fräcka brillor, skarpa slingor och vax. Mmm, vax. Andra halvan av 90-talet var hårvaxets gyllene era.
Här nedan följer en redogörelse för de olika inslagen i det sena 90-talets modehistoria:

1. Håret

David Beckham, alla medlemmar i Nsync, Søren Rasted i Aqua samt den där killen i hörnet av Boyzones alla bilder som ingen brydde sig om.

Här ser vi den genomsnittlige idealmannen under det sena 90-talet. Håret skulle vara genomdränkt i vax, slingrandes som ramen snabbnudlar, spikraka futuristiska istappar eller formade som spikes. Hade man, vågat nog, inte vax, så var det åtminstone obligatoriskt att ha tydliga slingor som David Beckham, som av någon anledning var mångas våta dröm innan han ens blev snygg.

2. Metallic

Så tidigt som 1995 slog Babylon Zoo ton med sin futuristiska låt "Spaceman" och silvriga kläder. Sedan låg framtidsromantiken som en dimma över andra halvan av 90-talet. Förväntan låg i luften inför det stundande millennieskiftet, vad skulle hända efter tolvslaget? Skulle alla bilar plötsligt börja sväva och klockorna kring handlederna förvandlas till datorer med all världens funktioner? Skulle vi få besök från yttre rymden? Man tog det säkra före det osäkra och garderade sig helt, metallic fanns i både hår, på kläder, läppar, skor, naglar. Allt. En som låg i framkant med förberedelserna var Cher, som på bild 1 sportar en helt seriös outfit inför en musikfest år 1999.
Även Destiny´s Child körde på blygsam glans, men var desto gladare i...

3. Vitt tyg.

Det vita tyget fanns överallt, från topp till tå. På en kvinna allra helst i from av en magtröja samt jazzbyxor, på en man som ett tight linne och vida byxor - eller enligt BSB här ovan. Backstreet Boys var såklart tongivande för den andra halvan av 90-talet och nådde sin kulmen när "Millennium" släpptes.Vita kläder, framtid, release 1999 = alla rätt!

4. Polokrage

Polokragen var stekhet under 90-talets andra hälft och kunde siktas på många kroppar under denna tid. Fräckast var den såklart i vitt, men det mesta var godkänt under dessa godtyckliga år.

Här ser vi Shania Twain och favoriten Justin Timberlake visa upp två olika varianter. Jag förundras över hur rätt Justin verkligen var redan då, han matchar klockrent samtliga inslag vilket leder oss till...

5. Shadesen.

90-talets ändtarm går inte obemärkt förbi utan att nämna Jennifer Lopez - eller J.Lo. Det här var kvinnan som ägde världen 1999. Hon kunde allt, varje karriär hon försökte sig på lyckades hon med och alla ville förstås vara som henne. I slutet av 90-talet var statement-brillor ett givet inslag i den lyckade utstyrseln. Tjocka, smala, tonade, gärna Oakley´s. 90-talets stjärnor banade väg och gjorde det legitimt för artister som Anastacia att klä sig lika, om inte mer, horribelt under början av 2000-talet.

Besvikelsen måste legat tungt i hemmet hos alla dessa människor när de vaknade upp den 1 Januari år 2000 och världen såg precis likadan ut som dagen innan förutom att deras futuristiska nisch nu var helt omodern. 

Bara några få tycks ha varit fast beslutna att hålla fast vid detta mode, denna storhetstid. Det var Anastacia i början av 2000 och Sergio Ramos, några år alldeles för sent. Som om ingen missade hans influenser så verkar det stå 99 tryckt över hela bröstet, i metallic, på den vita tröjan.

Medan Sergio Ramos fortsätter stalka 90-talet så får vi visst nöja oss med att se denna video från 90-talets senare hälft som också den har ett tydligt stalker-tema:

Over and Out.

                                         

Vem där?

Men är det inte FIFA-spelets egen version av Sergio Ramos?
Tänk vad tekniken går framåt! De har verkligen lyckats återskapa hela essensen av Sergio. Det vill säga den isande tomheten som gapar mot oss likt ett ändlöst svart hål fullt av ovisshet och frågor kring sådant alla andra bara vet. Blicken.

Silky

När jag ska göra en analys kring någon av Sergios outfits brukar jag lägga viss möda på att komma på en passande och fyndig inledning...

Inte idag.

Ni ser ju själva varför.
Här kan man diskutera vitt och brett om vad som pågår. För vad pågår egentligen?
Var är Sergio? Och varför?
Ingenting hänger samman.
Skylten i bakgrunden indikerar på att det är någon form av gala eller åtminstone event som Sergio är på. Men'sHealth låter som en tidning (kanske?) och som den sportiga typen Sergio är, så slår det oss kanske inte med större förvåning att han är där.
Vad som förbryllar mer dock är, såklart, kostymen. Eller ska jag kanske säga pyjamasen? För det är väl vad det här är?
Funderingar man man kan få är t.ex vad som for genom Sergios huvud när han bestämde sig för att ta på sig dessa silkespaltor inför en gala.
Vilket årtionde är det han vill återuppleva? Finns årtiondet ens?
Det här ser ut som ett halvhjärtat försök att sy om gamla påslakan från ellos till en skojfrisk utstyrsel inför firmafesten. Och det är så gräsligt att till och med gräsmattan under Sergios fötter har gått hädan. För den där gräsmattan mår verkligen inte bra. Inte heller ser den särskilt nedtrampad ut, som om många gått på den, utan den har bara precis härsknat på grund av blotta åsynen av Sergio Ramos.
Hur det sedan ska gå att faktiskt sitta och äta galamiddag i det här tyget kan man också undra. Inre bilder berättar för mig att den här middagen mycket väl kan sluta med att Sergio glider av stolen, ner under bordet. Med sig i fallet har han bordsduken och finporslinet.
Stackars Sergio, det är precis som om det inte spelar någon roll hur mycket han än försöker, försöker göra rätt för sig - så måste det bara bli fel.
Och där står han, på den bruna gräsmattan, utan en susning om den katastrof han går till mötes inne på galamiddagen.
Kanske är det bäst så.

Too fab for 5?

Som den modeblogg det här är, ligger fokus ofta på Sergio Ramos kläder och frisyrer. Men hur ser det egentligen ut hemma hos vår modeguru?

Det ska vi försöka ta reda på idag!

På bästa sändningstid hittar vi "halv åtta hos mig" och idag är det Sergio Ramos som vi ska vara hemma hos. 

Han sitter bra där Sergio, i denna tron till soffa. Nästan för bra.
Det där oförskämt nöjda leendet är, helt ärligt, totalt oförsvarbart i den här plottriga röran.
Soffan är försvinnande stor, inte heller går den att matcha, till något alls egentligen. Försök har gjorts med sidoborden som står intill.
Mönstret är svårdefinierat, och liknar mest en riktigt äcklig pizza. Soffan är dammig och ser ut att vara nyhämtad från ett dödsbo. Något som leder tankarna vidare till pinalen som står precis bakom soffan. Detta föremål matchar så dåligt att man får huvudvärk. Men vad är det för något?
Är det ett rymdskepp? Eller är det rentav en urna?! Är det inte en urna?! 
Att Sergio Ramos är en man som bär på många överraskningar visste vi, men frågan är - tar det här priset? Vem är det som ligger där? Varför har man den kvar, i sitt vardagsrum?
Det här är tankar som kan hålla en vaken om natten.

Vi lägger det morbida inslaget åt sidan och återgår till själva rummet, som helhet.

Jag skulle vilja påstå att Sergio har tänkt rätt genom att placera ut svärmorstunga i vardera hörn, då denna växt både är klädsam och och en bra syregivare samt luftrenare.
Så långt, så rätt. Men där tar det slut.
Det grämer mig att jag inte kan få se bättre bilder på de vita möblerna som står, alldeles för, tätt intill soffan, en slags pall och någon draperad fåtölj kanske? Om fallet är sådant, hade inte de två möblerna räckt?
Vad som hade kunnat vara en luftig salong med plats för mingel har nu bara blivit en enda stor uppkastad pizza.
Bedrövligt.
Men kanske föga förvånande?
Det är svårt att förstå hur han trivs där, Sergio, men trivs gör han.
Trivs Sergio, så är jag nöjd. Tror jag.
(Återkommer om jag hittar några rapporter på att Sergio lever i ett hemsökt hus...)