Som den modeblogg det här är, ligger fokus ofta på Sergio Ramos kläder och frisyrer. Men hur ser det egentligen ut hemma hos vår modeguru?
Det ska vi försöka ta reda på idag!
På bästa sändningstid hittar vi "halv åtta hos mig" och idag är det Sergio Ramos som vi ska vara hemma hos.
Han sitter bra där Sergio, i denna tron till soffa. Nästan för bra.
Det där oförskämt nöjda leendet är, helt ärligt, totalt oförsvarbart i den här plottriga röran.
Soffan är försvinnande stor, inte heller går den att matcha, till något alls egentligen. Försök har gjorts med sidoborden som står intill.
Mönstret är svårdefinierat, och liknar mest en riktigt äcklig pizza. Soffan är dammig och ser ut att vara nyhämtad från ett dödsbo. Något som leder tankarna vidare till pinalen som står precis bakom soffan. Detta föremål matchar så dåligt att man får huvudvärk. Men vad är det för något?
Är det ett rymdskepp? Eller är det rentav en urna?! Är det inte en urna?!
Att Sergio Ramos är en man som bär på många överraskningar visste vi, men frågan är - tar det här priset? Vem är det som ligger där? Varför har man den kvar, i sitt vardagsrum?
Det här är tankar som kan hålla en vaken om natten.
Vi lägger det morbida inslaget åt sidan och återgår till själva rummet, som helhet.
Jag skulle vilja påstå att Sergio har tänkt rätt genom att placera ut svärmorstunga i vardera hörn, då denna växt både är klädsam och och en bra syregivare samt luftrenare.
Så långt, så rätt. Men där tar det slut.
Det grämer mig att jag inte kan få se bättre bilder på de vita möblerna som står, alldeles för, tätt intill soffan, en slags pall och någon draperad fåtölj kanske? Om fallet är sådant, hade inte de två möblerna räckt?
Vad som hade kunnat vara en luftig salong med plats för mingel har nu bara blivit en enda stor uppkastad pizza.
Bedrövligt.
Men kanske föga förvånande?
Det är svårt att förstå hur han trivs där, Sergio, men trivs gör han.
Trivs Sergio, så är jag nöjd. Tror jag.
(Återkommer om jag hittar några rapporter på att Sergio lever i ett hemsökt hus...)
Så långt, så rätt. Men där tar det slut.
Det grämer mig att jag inte kan få se bättre bilder på de vita möblerna som står, alldeles för, tätt intill soffan, en slags pall och någon draperad fåtölj kanske? Om fallet är sådant, hade inte de två möblerna räckt?
Vad som hade kunnat vara en luftig salong med plats för mingel har nu bara blivit en enda stor uppkastad pizza.
Bedrövligt.
Men kanske föga förvånande?
Det är svårt att förstå hur han trivs där, Sergio, men trivs gör han.
Trivs Sergio, så är jag nöjd. Tror jag.
(Återkommer om jag hittar några rapporter på att Sergio lever i ett hemsökt hus...)

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar