The Last Jump.

Två år fick det bli.

Det är med glädje, frustration, tårar och svett som inläggen i denna blogg har skapats. 

Sergio Ramos har, utan sin vetskap, bjudit på underlag till bloggen i många år men har nu gått vidare. Nu är det dags för mig att följa hans fotspår. Förvisso är det just vad jag gjort, och nu står vi vid vägs ände Sergio och jag.

Att skriva den här bloggen har varit en enorm glädje som förmodligen gett mig mer än någon annan av mina typ 2 läsare.

Så vad passar inte bättre än att avsluta där vi började? Med pojken i guldbyxorna. På väg mot ny terräng. 

Tack Sergio Ramos för att du finns.
Tack till er.
Tack för mig.
Vamos!

These shoes are made for walking

Så här i sommartider hej hej är det viktigt att ta hand om fötterna och låta dem lufta ordentligt efter ett halvår instängda i vinterskor. En som såklart är mån om sina fötter är allar vår vän, Sergio Ramos...

Att Sergio Ramos har en fäbless för lustiga sandaler slår oss knappast som en nyhet.Vi har sett honom göra stan i sandalerna Jesus glömde och vandra ur flotta hotell-lobbys i stulna frottétofflor - men idag har Sergio ännu en gång lyckats överträffa sig själv. Idag verkar han ha slagit knut på sig själv och gjort något riktigt vågat, nämligen valt bekvämlighet före stil.
Det är inte varje dag unga människor aktivt väljer att se ut som en trött pensionär, eller snarare personalen på något valfritt pensionärsvänligt hotell på Gran Canaria?!
Och vad händer med de avklippta vita jeansen? Kom igen.
Hela den här katastrofen är förstås ackompanjerad av en slags hockeyfrisyr och snarare påminner om en yuccapalm.
Men i all sin gräslighet står han där ändå, vänligt och ståndaktigt, kanske i väntan på bättre tider - och straffsparkar?

New

Låt oss bara luta tillbaka för att njuta. Njuta av det faktum att Sergi Ramos i det gula skenet gått och blivit tocke! Då menar jag full on från hjässan till hakan, allt ackompanjerat till en plastig jacka och obligatorisktom min.

Need a break?

Känner du dig trött och redo för semester? Du är inte ensam...

Du gamla du fria...

Sveriges nationaldag till ära, vad passar då inte bättre än en hyllning till den Svenska flaggans ståtliga färger?

Nej, jag syftar inte på bakgrunden utan på Sergio Ramos utstyrsel som idag är så blå, så blå. Det är inte utan att man undrar om Sergio lystrat på denna bloggs kritik gällande allehanda snedsteg bland färg- och materialkombinationer. För idag verkar han tagit det säkra före det osäkra och helgarderat sig med blått. I skär rädsla för pressens haglande kritik har Sergio Ramos idag försökt sig på att matcha bakgrunden till varje pris - till och med håret matchar i sin förfärligt gula nyans!
Det glädjer mig att se Ramos wetlook i håret nå sin kulmen på detta event. Den oljiga känslan har förbytts till smör som matchas med någon gulbrunt rogue på kinderna. Det är ett under att Sergio inte lämnar en fettrand efter sig på marken där han vandrat, men kanske de osminkade, bleka, armarna hinner suga upp det drypande smöret på vägen ner längs kroppen?
Jag ställer mig plötsligt frågande till huruvida det här verkligen är en lämplig hyllning av Sverige och dessa flagga - kanske det här är en bild från en av de där dagarna då Spanien gav Sverige spö i fotboll?
Den trygghet jag kan finna i denna slafsiga röra är att Sergio omöjligen kan vara så genomtänkt elak. Elak köper jag (åtminstone på plan) - men genomtänkt?