Två år fick det bli.
Det är med glädje, frustration, tårar och svett som inläggen i denna blogg har skapats.
Sergio Ramos har, utan sin vetskap, bjudit på underlag till bloggen i många år men har nu gått vidare. Nu är det dags för mig att följa hans fotspår. Förvisso är det just vad jag gjort, och nu står vi vid vägs ände Sergio och jag.
Att skriva den här bloggen har varit en enorm glädje som förmodligen gett mig mer än någon annan av mina typ 2 läsare.
Så vad passar inte bättre än att avsluta där vi började? Med pojken i guldbyxorna. På väg mot ny terräng.
Tack Sergio Ramos för att du finns.
Tack till er.
Tack för mig.
Vamos!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar