2010-08-12 "Keep on strolling"
På vandring direkt från estebans buss i bakgrunden kan vi med några snabba ögonkast se att det är något med Sergio Ramos som den här gången är annorlunda...
Jag skulle vilja komma med det djärva påståendet att Sergio den här gången faktiskt försökt tänka rätt. Med betoning på försökt. Det måste vara någonting med honom som gör att allting ändå bara blir ohjälpligt fel. Men innan jag förklarar honom som ett officielt "Undefined Flying Object" vill även jag försöka. Försöka bena ut vad det är som gör att Ramos i slutändan fortsätter trampa snett. Vad Sergio gjort just denna dag är att han i stor utsträckning satsat på ett vinnande koncept (han kanske hade varit på den där ack så nödvändiga stilstudien i Milano?) med mycket svart. Något som slår mig mycket tidigt är att han lämnade den famösa Louis Vitton-väskan hemma till förmån för den här modesta, och förmodligen sponsrade, nike-rullisen. Med tidigare erfarenheter i färskt minne kan vi konstatera att det här faktiskt kan vara en av Sergios bättre dagar. Men mig lurar han inte. Vad vi handskas med här är förblindelse. Det handlar om väskan, den helsvarta silhuetten och den smickrande passformen på tröjan (ni ser hur den smiter åt lite läckert över bröstet). Tittar man däremot noga, så kan man se att det på denna utstyrsel händer betydligt mycket mer. Inledningsvis finns det bara två målgrupper som låter skärpet hänga på ett ställe där det är helt förlorar sin funktion och som har ett blingande strassmycke hängandes från skärpet vid sidan så där lite aslappnat. Det handlar om Fjortonåriga flickor som handlar allt på NewYorker och det handlar om Sergio Ramos. Sedan har vi tröjan med smickrande passform. Vi behöver inte ens diskutera saken - för det här är ingen smickrande tröja vi ser. Förmånga viljor har fått styra denna krage, vilket har lett den till att slutligen se ut som en femårings tarvliga försök att vika en papperselefant. Och jag kan informera er att det här är tidigt i barnets utforskande enligt Reggio Emilia vi befinner oss. Riktigt Tidigt. Dessutom verkar denna papperselefant vara mycket förargad över sin (och alla andra elefanters) livssituation och försöker således kväva stackars Sergio. Sedan har vi klockan. Likt en cancersvults klamrar den sig ondskefullt fast vid den sista(?) kroppsdel Sergio ännu inte tatuerat. Är det något jag verkligen inte klarar av så är det machoklockor. Särskilt inte vita sådana, känns det inte paradoxalt att vara macho i vitt? Vad som kanske är värst är ju, att den inte ens är vit utan Gul. Inte ens någon vågad typ utav gul utan en diskret gul. Återigen har vi hamnat i VM i miss-match. Andra viktiga detaljer som bidrar till denna utstyrsels nedgång är förstås örhängen i båda öronen, klackringen, och pressvecket på byxbenet. Små petitesser kan kanske tyckas, men ack så viktiga. För här kan vi nämligen se ett typiskt, kanske rentav klassiskt, införlivande av ordspråket "många bäckar små". Här finns dock två stora plus att hämta. Det ena är skorna. Skorna är helt rätt! Med dem passar Sergio in i vilken umgängeskrets han vill i hela världen. Ja... förutsatt att han byter tröja. Det andra är att La Liga har avspark den 21:a Augusti, på canal + numer, och tänk så mycket Sergio det kommer bli i TV då! VAMOS!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar