Sergio Ramos är en man som är van vid vinnande uppställningar av olika slag. Därför är det ytterst förvånande att se honom röra sig så tafatt när han väl ska ha tag i de åtråvärda pokalerna...
Ni ser ju själva hur beklämmande det här är. Det är precis som om Sergio inte vet vad det är han sysslar med. Han ser ut att inte förstå att han har vunnit, utan bara tittar på vad (samt hur) kompisarna gör och tar efter. Överseende kan man ju ha, kring hur Sergio reder sig i livet bland övergångsställen, parkeringar och trafik (samt klädvalen såklart!) - men planen är en plats han bör känna sig bekant med, där han kan örla runt bland andra fränder och skapa konst med boll på gräs. Kanske jag hade fel? Efter det här känner jag mig något osäker.
Jag känner för honom och hans vilsenhet i samtliga tre bilder, men särskilt mycket i bild 2. Iker Casillas får visa hur man ska lyfta och hålla pokalen, men notera även en betryggande hand som vilar på Sergios axel - som om Iker även måste ledsaga honom. Det är här jag oroar mig för Sergio riktigt mycket.
Samtidigt så ser jag även att han är i goda, varma händer. Casillas må ha varit under isen under årets världsmästerskap, men vilken fader och förebild han är när han går där på planen och ledsagar vilsna kycklingar som Ramos. Jag har även nåtts av fakta att Sergio ska ha en fru, eller åtminstone fästmö. Efter en stunds oro i själen kan jag lugna mig och med gott samvete konstatera att Sergio har det bra. Han reder sig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar